Spaghetti all'amatriciana

Jag är nog väldigt lättpåverkad av reklam. Framför allt när jag blir exponerad av reklam för ätbara grejer. Exempelvis så börjar signalerna i hjärnan gå på högvarv varje gång jag ser en reklam för hamburgare på TV, jag inser just då att jag är i ett kraftigt behov av just den hamburgaren. När jag sakta börjar inse att det inte är realistiskt för mig att få den burgaren så länge jag ligger kvar i soffan så börjar mitt intresse återigen att svalna för att sedan försvinna helt. Suget kvarstår därför bara i några minuter vilket innebär att jag trots min lättleddhet ändå är en ganska otacksam mottagare för reklammakarna. Något som påverkar mig betydligt mer är när jag blir exponerad av indirekt och återkommande "reklam" som ofta förekommer på film. Tidigare har jag skrivit om att jag två dagar efter att ha tittat på filmen "Maffiabröder" kände ett så stort sug efter italienska köttbullar i tomtsås att jag var tvungen att laga rätten akut, detta för att dom i filmen återkommande berättade om hur fantastiskt gott det var med italienska köttbullar.

Nu var det dags igen. Efter att ha spenderat stora delar av julledigheten med att sträckkolla på serien Homeland fick jag nys om en för mig ny rätt i Spaghetti all'amatriciana. En av rollkaraktärerna berättade hur fantastiskt god den här spagettin var och jag trodde och kände att varje ord var sant, trots att jag inte visste vad det var. Efter 5-10 minuter googlande så var jag slutligen helt övertygad om att det faktiskt var just Spaghetti all'amatriciana som jag var sugen på.


Det här behöver vi (4 personer):

140 g bacon/pancetta

1 burk körsbärstomater (ca 400-500 g)

0,5 st chili

1 solo vitlök

1 msk olivolja

500 g bucatini (tjockare spagetti)

1-2 dl riven parmesanost

1 knippde persilja

Salt och peppar


Så här gör vi:

1. Börja med att koka upp saltat vatten till spagettin, koka sedan bucatinin enligt anvisningarna på paketet.

2. Skär bacon/pancettan i strimlor, finhacka vitlöken och chilin. Stek bacon/pancettan knaprigt, lägg därefter i vitlöken och chilli som får stekas med tills de mjuknar något utan att få färg. Häll därefter på olivoljan och körsbärstomtaterna som du sedan krossa en och en med en träslev för att få det mer såsigt. Låt puttra tills pastan är färdig.

3. Under tiden pastan och såsen kokar river du parmesanosten och finhackar persiljan. När pastan och såsen är klar ringlar du över parmesan och persilja och serverar direkt. Lätt.

Pasta carbonara

Det tvistas än i dag om hur den italienska klassikern fått sitt namn. En teori är att rätten fått sitt namn från det italienska ordet carbone som betyder kol som därmed kan ha att göra med den svarta pepparen som rätten oftast toppas med eller att det är en rätt som arbetarna i kolgruvorna började göra. Det finns till och med dom som tror att rätten för första gången tillagades av ett hemligt sällskap vid namn carbonari. Och efter som att jag är lite svag för allt som har med hemliga sällskap att göra så väljer jag att tro på den teorin, då den helt enkelt låter häftigast.

Alla tycks dock vara rörande överens om att rätten härstammar från Rom och smakar fantastiskt, även jag i nutida format kan vara med och intyga om det sistnämnda. Rätten är lika god som den är enkel att göra. I receptet som jag, och många med mig, använder innefattar grädde, ägg, parmesanost, pasta och svartpeppar. Grädden är däremot en betydligt modernare ingrediens som började användas på senare tid, du kan därför utesluta grädden och fortfarande kalla rätten för pasta carbonara. Men det smakar ju så klart inte lika bra bara för att den har samma namn. För att få lite mer mustighet i rätten så kokar jag pastan i kalvbuljong som jag tycker ger rätten en liten extra kick. Jag är också lite försiktig med äggen då jag inte vill ha en för "äggig"-smak, men tillräckligt många ägg för att få den härligt krämiga konsistensen.

Pasta carbonara kan du bjuda på både till vardag och fest då rätten blir så lyxig som du väljer att göra den. Att den dessutom går snabbt att göra gör ju heller inte saken sämre.


Det här behöver vi (4 personer):

800 g spagetti

3 paket bacon (ca 420-450 g)

2 + 4 ägg (2 i äggsmeten och 4 till servering)

150 g parmesanost

1 kalvbuljongstärning

4 dl vispgrädde

Salt och grovmald svartpeppar


Tillbehör:

1 bukett persilja

Grovmald svartpeppar


Så här gör vi:

1. Börja med att skiva baconet i centimetertjocka skivor. Stek sedan, lite i taget, i en stekpanna tills det fått fin färg och lite krispighet. Låt därefter baconet rinna av på en bit hushållspapper och lägg sedan i allt bacon i stekpannan igen och håll varmt på låg värme under tiden pastan och äggsmeten görs.

2. Häll i så mycket vatten som krävs för att koka pastan, salta och lägg i buljongtärningen. Koka sedan pastan enligt anvisningar på paket.

3. Under tiden pastan kokar börjar vi att riva parmesanosten fint på ett rivjärn, knäck i 2 st ägg i en bunke, häll i grädden och den rivna osten. Blanda väl och krydda med lite grovmalen svartpeppar efter smak. När pastan snart är klar höjer vi värmen på stekpannan med baconen i till full fräs.

4. När pastan är klar, häll av vattnet och lägg i pastan i stekpannan med baconet, rör om. Häll på äggsmeten och rör om väl i ca 1-2 minuter eller tills osten smält och blandats väl med pastan och baconet.

5. Servera med lite finhackad persilja och grovmald svartpeppar på toppen och en äggula i skalet vid sidan om. Molto buona!

Blomkålsrösti med pepprig tomatsallad och Salchichón salami

Potatis i alla dess former är något som jag gillar väldigt mycket. Det är enligt mig den råvara som som du kan göra flest goda grejer av, den är helt enkelt god i alla former. Men om jag fick välja ett utförande så skulle det nog bli den råstekta varianten, gärna som raggmunk eller rösti. Men om man med ljus och lykta ska leta efter ett problem med potatisen så skulle det väl i så fall vara att den av någon växtfysiologisk anledning innehåller väldigt mycket kolhydrater vilket vissa mer bevandrade experter ibland säger inte är så hälsosamt. Och eftersom jag nu håller på att sanera kroppen efter julens frosseri gör jag vad jag kan för att inte stoppa i mig saker som benämns i samma mening som ordet onyttigt, om än med några få avvikelser..

I dag har jag däremot gjort just rösti, men den här gången gjort av blomkål som är ett bra eller till och med jättebra alternativ till potatisen. Jag utgick efter ett recept som innehöll fiberhusk vilket jag utan att veta vad det var tyckte lät väldigt nyttigt och bra. Att namnet lät påhittat och produkten svindyr lät jag bero. Fiberhusk är i alla fall en mjölliknande men glutenfri produkt som har en bindande förmåga och som därför passar väldigt bra i just det här sammanhanget. Helt fettfria blir däremot inte dessa röstis då de är smaksatta med parmesanost och serveras tillsammans med några skivor av den spanska salamin salchichón, detta gör däremot att den här rätten blir så fruktansvärt god som den faktiskt är.


Det här behöver vi (4 portioner):

Blomkålsrösti

1 blomkålshuvud

1 msk fiberhusk

2 st ägg

50 g parmesanost

Smör (till stekning)

Vatten

Salt och peppar


Pepprig tomatsallad

2 tomater

0,5 st gurka

En skvätt olivolja

70 g blandad sallad

1 krm grovmald svartpeppar

4 st gräslöksrör

Lite, lite salt


Tillbehör

Gräslök

Salchichón salami (går ofta att köpa kring charken i matbutiken)


Så här gör vi:

1. Koka upp lättsaltat vatten. Ansa blomkålen genom att plocka bort det grova ytterbladen, skär sedan ur buketterna och dela de större bitarna så att alla är ungefär lika stora. Koka sedan buketterna ca 3 minuter eller tills blomkålen är tillräckligt mjuk för att kunna mixas.

2. Under tiden som blomkålen kokas börjar vi med salladen. Skölj tomaterna och gurkan noga, tärna sedan bitarna som du lägger i en bunke tillsammans med salladen, ringla över lite olivolja och krydda med peppar och lite, lite salt. Klipp små bitar av gräslöken och blanda sedan ihop salladen.

3. När blomkålen är färdig häller du bort vattnet och mixar till ett mos, behåll en liten skvätt vatten om moset skulle bli för stabbigt. Knäck i äggen, riv i parmesanosten och tillsätt fiberhusken, blanda sedan väl. Smaka av med salt och peppar.

4. Lägg i en klick smör i en medelvarm stekpanna, lägg i några klicka av blomkålsmoset, platta till och stek ett par minuter på varje sida tills dess att de fått en fin gyllenbrun färg.

5. Servera med några skivor salchichón salami och klipp några små bitar gräslök över blomkålsröstin innan servering. Lätt, nyttigt och toppen.

Italienska köttbullar i tomatsås

Förra veckan kollade jag på den klassiska filmen Goodfellas (Maffiabröder) som handlar om ett gäng gangsters från 50- till 70-talet. I en scen samlas alla gangstrarna för att laga mat ihop, tillsynes med stor omsorg och kärlek. Det var något med just detta som jag tyckte såg helt fantastiskt trevlig ut. Hade jag varit född i Italien på 1920-talet hade jag lätt kunnat se mig själv ståendes i ett kök där jag tjafsat med ett gäng småtjocka gubbar om hur många lökar det skulle vara i tomatsåsen. I filmen gick dom här småtjocka gubbarna förvisso ut och sköt folk mellan måltiderna, vilket jag nog hoppat över. På sin höjd hade jag nog stått längst bak och hyttat lite med näven. Men scenen var fin. 

I alla fall så blev jag rejält sugen på italienska köttbullar i tomatsås som dom ständigt och jämt pratade om i filmen. Enligt en av replikerna var köttbullarna tvungna att innehålla kalv-, nöt- och fläskfärs för att få kallas köttbullar. Givetvis lyssnade jag på detta manusskrivna yttrande och kilade i väg och köpte både kalv- och blandfärs. Dessutom har jag sedan tidigare fått tips på hur riktiga Italienska köttbullar ska tillagas av en servitör på den italienska resturangen Ernesto här i Kalmar. Tipset var enkelt: koka på låg temperatur under lång tid och använd russin och pinjenötter i köttbullarna för att få dem saftiga och goda. Med detta i åtanke vävde jag ihop det fiktiva och verkliga tipset och gjorde ett gäng fantastiskt trevliga italienska köttbullar i tomatsås.


Det här behöver vi (6 personer):


Köttbullarna: 

400 g kalvfärs

400 g blandfärs

0,5 dl russin

2 msk pinjenötter

2 tsk salt

1 tsk svartpeppar (nymald)

2 msk mjölk

1 solovitlök (går givetvis även bra med ca 3-4 klyftor vanlig vitlök)

2 äggulor

75 g riven parmesanost


Tomatsåsen:

1000 g krossade tomater (2 förpackningar á 500 g)

500 g passerade tomater ( 1 förpackning á 500 g)

1,5 dl rödvin

2 solovitlökar (eller ca 7-8 klyftor vanlig vitlök)

2 gula lökar

1 kruka oregano (alt. 0,5 dl torkad oregano)

1 msk franska örter

1 tsk sambal oelek

2 msk socker

1 dl vatten

Olivolja

Salt o peppar


Tillbehör:

Pasta för 6 personer

1 kruka persilja

Parmesanost

Så här gör vi:

1. Finhacka den gula löken och vitlöken, fräs sedan löken mjuk i en het gryta med olivolja i. Håll därefter på tomaterna, vattnet, rödvinet, sambal oelek, lägg i kryddorna och sockret, koka upp och rör om väl.

2. När tomatsåsen kokat upp, sänk värmen och låt småputtra under lock i 2-2,5 timmar.  Hacka och tillsätt den färska basilikan och smaka av med mer salt, peppar, kryddor och socker. 

3. När såsen kokat i 1,5-2 timmar börjar vi med köttbullarna. Grovhacka russin och pinjenötter och lägg i en bunke tillsammans med köttfärsen. Finhacka vitlöken och lägg i bunken tillsammans med övriga kryddor, mjölken och de båda äggulorna. Riv sedan ner parmesanosten fint i köttfärssmeten och blanda sedan väl.

4. Blöt händerna och forma köttbullarna. Jag vill gärna ha mina italienska köttbullar hyfsat stora, ungefär som en pingisboll. Men om du vill ha mindre bullar, ja då gör du mindre bullar.

5. Jag försteker inte köttbullarna utan lägger försiktigt ner dem råa i tomatsåsen och rör om sakta så att alla köttbullarna blir täckta med sås. Låt koka ytterligare 30-60 minuter beroende på köttbullarnas storlek.

6. För att vara på den säkra sidan kan du ta upp en köttbulle och kolla om den är färdiglagad. När köttbullarna är klara, sänk värmen nästan helt och sätt igång att koka pastan enligt anvisningar på förpackningen. Serveras rykande varm med ett par riv parmesanost och grovhackad persilja på toppen.

Rödbetscarpaccio med parmesancrème och pinjenötter

Carpaccio! Namnet på denna maträtt låter som en lyckönskning på italienska eller något man utbrister då man upplevt något väldigt positivit. CARPACCIO! Men ordet i sig betyder inget, mer än att det är namnet på den maträtt som man ofta äter som förrätt eller antipasto som man säger i Italien där rätten härstammar ifrån. I det klassiska receptet skär man en lövtunn skiva oxfilé som man låter marineras i balsamvinäger och olivolja som på så vis "tillagar" rätten. Med tiden har rätten utvecklats och det är numera inte ovanligt att man kan få en carpaccio av fisk, vilt eller annat nötkött. Jag däremot vill ju givetvis vara ännu mer egen och tillaga en vegetarisk variant med rödbetor. Getost tillsammans med rödbetor ska tydligen vara en hejdundrandes god kombination, men då jag inte gillar getost har jag istället valt att göra en parmesancrèm som i mitt tycke också är fantastiskt gott som tillbehör. Men om du föredrar getost kan du följa receptet nedan men byta ut parmesanosten mot getost istället. Om du bara gillar rödbetor så är det här en förrätt som är enkelt att tillaga och som både smakar och ser helt fantastisk ut.

Rötbetor tycker jag är en fantastiskt god rotfrukt. Den är dessutom god i så många olika konstellationer. Den går med fördel att äta som inlagd, kokt, ungsrostad och i kombination med getost, parmesanost, persilja, flingsalt, smör m.m. Det är en piff som man kan använda sig av lite här och var. Rödbetan ter sig lite olika beroende vilken säsong vi är i. Som nu under vintern är den något hårdare och kräver därför längre koktid, kokar du hela rödbetor som är aktuellt i det här fallet får du räkna med att det tar 45-60 minuter att få de färdiga. Under sommaren däremot är rödbetorna i högform och behöver därför bara kokas i 15-20 minuter. Så tänk på det innan du sätter fart!


Det här behöver vi (4 personer):

6 st medelstora rödbetor

1 dl rödvinsvinäger

1 tsk fem peppar

1 lagerblad

2 tsk timjan

1 tsk franska örter

Vatten

Salt


Parmesancrème: 

100 g parmesan

150 g philadelphiaost

1 tsk franska örter

4-5 st gräslöksstrån

Ev. Salt och Peppar


Tillbehör:

Pinjenötter

Recucerad balsamicovinäger

Flingsalt

Olivolja


Så här gör vi:

1. Börja med att tvätta rödbetorna noga under ljummet vatten, skär bort eventuell blast och/eller en liten bit av toppen och botten. Om du vill kan du skala rödbetorna direkt eller låta de koka för att sedan dra bort skalet.

2. Koka upp lättsaltat vatten i en kastrull som räcker för att täcka rödbetorna, häll i rödvinsvinäger och samtliga kryddor. Lägg i rödbetorna och låt koka tills de blir mjuka (se koktiden i texten ovan).

3. Under tiden som rödbetorna kokar river du parmesanosten i en bunke, tillsätt sedan philadelphiaost, franska örter och gräslök. Salt och peppar tycker inte jag behövs, men smaka av och tillsätt om så önskas.

4. När rödbetorna är klara tar du upp och silar lagen som ska användas senare. Skala rödbetorna om du inte gjort det tidigare. Skär sedan små lövtunna skrivor som du lägger direkt på serveringstallriken. Ringla över lite av lagen på rödbetorna.

5. Lägg på lite pinjenötter, ett par strängar reducerad balsamicovinäger och olivolja, flingsalt och avsluta med en klick parmesancrème. CARPACCIO!

Pasta Alfredo med parmachips

För 10 år sedan var jag på studieresa till Italien och bodde då hos en familj i Bergamo som ligger i norra Italien. Likt många italienska städer har även Bergamoborna en gedigen kärlek till mat och fotboll, vilket passar mig och mina intressen utomordentligt bra, idag. För 10 år sedan sket jag i vilket, jag hade ett mycket svalt intresse för både mat och fotboll. Jag sprang mest runt och letade efter McDonald’s och andra hamburgerhak och kunde inte förstå varför italienarna hade så mycket stark ost på deras spagetti och köttfärssås eller varför riset var så konstigt. Efterhand som mitt matintresse vuxit så är det inte utan att jag grämt mig över mitt dåtida ointresse som jag idag skulle ha förvaltat helt annorlunda om jag fick en ny möjlighet. Och det är väl inte omöjligt att igen få en gratis resa ner till i Italien, bo hos en trevlig familj från bygden, få hemlagad italiensk mat varje dag och stanna där ett par veckor. Fan. Jag har i alla fall ätit en MÄNGD italienska Big Mac’s, vilket ju är få förunnat..

Att laga italiensk mat hemma fungerar faktiskt också rätt hyfsat. I dag gör vi pasta Alfredo som med hjälp av parmesanost och grädde ger oss en ljuvligt krämig smak av italia.

Det här behöver vi (4 portioner):

500 g pasta

2 schalottenlökar

2 dl vispgrädde

2 dl mjölk

150 g parmesanost

150 g parmaskinka

25 g smör

1 kruka persilja

Salt och peppar

Så här gör vi:

1. Börja med att finhacka löken, riv osten och skiva parmaskinkan.

2. Koka pastan enligt beskrivning på paketet.

3. Värm ugnen till 225 grader.
4. Fräs löken i en klick smör, häll på grädden och mjölken och koka upp, låt sedan puttra på låg värme.

5. Lägg parmaskinkan på en plåt med ugnspapper, sätt in i ugnen i 3-5 minuter, håll koll tills dess att den fått en fin och knaprig yta.

6. När pastan är klar häll av vattnet och lägg pastan tillbaka i kastrullen. Ringla över osten och gräddmjölken, rör om väl tills osten har smält. Innan servering finhacka persilja och vänd ner. Servera med parmachipsen.

Krämig risotto med trattkantareller

Risotto är för mig en relativt ny erfarenhet som jag upptäckte först för 3-4 år sedan. Det var på den italiensk/amerikanska restaurangen Joe Farelli i Göteborg som jag för första gångenen smakade denna buljongkokta risrätt, som då serverades som tillbehör till den ryggbiff som jag åt. Jag tyckte det var helt okej, men inte mycket mer. Något som etsats sig fast desto mer från den kvällen var den rejäla köttkniven som personalen gav mig efter att jag gjort min beställning av ryggbiffen. Jag fick direkt känslan av att jag snart skulle bli serverad ett massivt köttstycke som en vanlig matkniv helt enkelt inte skulle ta sig igenom. Mycket trevligt. Huruvida köttbiten faktiskt var stor eller inte kommer jag inte ihåg, men kniven.. 

I alla fall, smaken av risotto växte till sig med tiden och nu lagar jag risotto i tid och otid, både till vardag och fest. Jag gör risotto både som tillbehör till kött, fisk eller kyckling eller som en egen rätt i sig, jag bestämmer. Och du också. Smaken på risotton sätter du med vinet, buljongen och osten, så använd bra grejer!

Vinet jag använder till bland annat risotto är det Sydafrikanska Fleur du Cap (chardonnay) som är ett torrt och fruktigt vitt vin, gott både i och till maten. Vinet har nr 2015 på systembolaget och kostar 89 kronor.

Det här behöver vi (4 personer):

1,5 dl olivolja

4 st schalottenlökar

4 dl arborioris

3 dl vitt vin (t.ex Fleur du Cap, se ovan)

1,4 liter grönsaksbuljong

100 g parmesanost

1 bukett persilja

25 g smör

150 g svamp (sort efter säsong och smak)

Salt och peppar

Så här gör vi:

1. Börja med att måtta upp 1,4 liter buljong, givetvis hemmagjort? Om inte så får det väl lov att gå bra med någon form av köpetärning då. Värm upp på medelhög värme och låt stå.

2. Grovhacka trattkantarellerna, värm upp en panna, lägg i smöret och bryn kantarellerna, salta och peppra efter smak. När trattkantarellerna är färdiga, lägg upp på ett fat och ställ åt sidan.

3. Skala och finhacka schalottenlökarna. Häll i riktigt med olivolja i en större kastrull eller traktörpanna, fräs löken mjuk men utan att den får färg!

4. Häll i resten av olivoljan rör runt, häll i arborioris och höj värmen. Blanda väl med olivoljan och löken. Riset ska fräsas tills det blir blankt, ca 1-2 minuter.

5. Häll på vinet och låt det reduceras ner kraftigt, rör ofta.

6. Tillsätt den varma grönsaksbuljongen, ca 2-4 dl eller så att den täcker riset och lite till. Rör om ofta tills dess att riset sugit åt sig buljongen, tillsätt då mer buljong, sänk värmen och repetera tills riset är färdigt. Risotton ska koka lugnt och fint, kolla på paketet hur lång koktiden beräknas vara.

7. Under tiden som risotton tillagas börja med att riva osten och finhacka persiljan.

8. När riset är klart  ska det fortfarande vara ganska löst, vänd ner trattkantarellerna och parmesanosten och rör om väl. Precis innan servering vänd ner den finhackade persiljan, rör om och servera direkt! Buon appetito.