Julsnapsen 2013

Läs även Egenkryddad snaps del 1
Läs även Egenkryddad snaps del 2

Det är inte på riktigt?! Att det redan är december igen övergår mitt förstånd. Det är inte riktigt rimligt att det var ett helt år sedan senaste julsnapsen blandades och dracks upp. Inte helt  rimligt. Men vi får väl tro på att det stämmer och helt enkelt ladda flaskan igen. Men visst är det otroligt? 

Likt förra året så blandas årets snaps i senaste laget, så om du vill vara med är det läge att få ordning på grejorna de närmaste dagarna. Jag fortsätter min idé om att inte ha någon speciell smakplan utan blandar lite på känsla och lite beroende på vad jag hittar för kryddor i lådorna. Det här med att less is more är inget jag lyssnar till när det kommer till snaps, ju mer grejer jag hittar och kommer på desto gladare blir jag. Och faktiskt så har de senaste årens snapsar blivit riktigt, riktigt goda. Så vi kör på gammal standard.

Fegis? Jag har höga förväntningar på årets snaps, men om du inte är sugen på att chansa på en förmodligen god snaps så kan jag rekommendera tidigare årgångar i form av Egenkryddad snaps del 1 och Egenkryddad snaps del 2.


Det här behöver vi för 1 flaska egenkryddad snaps:


- Som tidigare gäller det att i första skedet blanda alla ingredienser i en skål/flaska som går att försluta helt, häll på en skvätt brännvin och låt stå. Skaka på skålen/flaskan varje dag. 2-3 dagar innan innehållet ska svepas silar du drycken genom ett kaffefilter 1-2 gånger. Låt sedan stå och serveras i en finare flaska.

700 ml okryddat brännvin (ex vodka eller brännvin special)

2 tsk torkad fänkål

1 st pomeransskal

3 tsk torkad kummin

2 st stjärnanis

4 tsk torkad anis

1 tsk hel kryddpeppar

2 tsk vitpeppar

3 tsk grönpeppar

2 tsk flytande honung

1 msk torkad dill


Så här gör vi:

1. Blanda alla torra ingredienser i en burk eller tom flaska, fyll upp med brännvin så att det täcker allt. Låt stå i rumstemperatur.

2. Skaka lätt på burken/flaskan varje dag, så att innehållet rörs om.

3. Ju längre essensen får stå, ju mer smak får den. 1 månad brukar mina snapsar stå, men essensen måste minst stå i 5-6 dagar för att få någon smak överhuvudtaget. Ett par-tre dagar innan snapsen ska brukas grovsilar du innehållet till en annan burk, därefter silar du innehållet 1-2 gånger genom ett kaffefilter.

4. Smaka av essesen och späd ut med så mycket brännvin som behövs för att få den styrkan på smaken som du önskar.

5. Häll upp den färdiga snapsen i en fin flaska, låt stå orörd tills du ska servera den för att få en så klar och fin färg som möjligt. 

Tarte tartin

Tarte tartin är minst lika roligt att säga som lätt att tillaga. Dessutom håller den nästan lika hög klass som McDonals äppelpaj.

Jag äter varma äpplen med skräckblandad förtjusning. Jag tycker å ena sidan att konsistensen är väldigt, väldigt otrevlig. Allt som är ljummet och går att tugga med läpparna är över lag väldigt obehagligt. Å andra sidan så gillar jag ju smaken. Den söta och friska äppelsmaken är väldigt god och passar bra som dessert i alla lägen. Dessutom så gillar jag ju verkligen saker som låter och ser mer avancerade ut än vad de faktiskt är, och Tarte tartin måste vara typexemplet. Det är en uppochnervänd äppelkaka men kan med lite läckert upplägg och presentation lätt göra succé som något mer än vad det faktiskt är. En optimal bjudrätt.

Tyvärr så är jag ingen hejare på att baka eller fixa med degar överhuvudtaget, jag har fortfarande inte lyckats få till en sockerkaka som inte behöver sköljas ner med en halv liter mjölk. Torrt och kladdigt, är två motsägelser som beskriver mitt bakande bäst. Därför tjafsar jag inte med att försöka ge mig på att baka smördegen, det är tråkigt och bökigt och går med lätthet att köpa färdig för lite och ingenting i affären. Du är tuff om du bakar din egna smördeg, but you're on your own..


Det här behöver vi (4-6 personer):

4-5 äpplen

50 g smör

0,75 dl socker

Smördeg

Vaniljsocker


Tillhör:

Vaniljsås eller vaniljglass


Så här gör vi:

1. Börja med att skala och kärnur äpplena, skär sedan större bitar om 4-6 klyftor av varje äpple.

2. Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret på medelhög värme i en stekpanna och häll på sockret när smöret blivit gyllenbrunt, rör tills det bildats en sirapsliknande smörja.

3. Lägg i äpplena i stekpannan och tillaga i 5-7 minuter tills de fått fin färg och börjat mjukna.

4. Lägg äpplena i mindre ugnsformar, skär ut en passande bit smördeg och lägg över formen, stick in kanterna kring formen noga! Gör därefter små hål i degen med en gaffel så att äpplena kan andas.

5. Grädda äpplena i ugnen ca 30 minuter eller tills smördegen fått fin färg. Vänd sedan formarna uppochner på fat och låt svalna 10-15 minuter, pudra över lite vaniljsocker precis innan servering.

Wallenbergare med skirat smör

Wallenbergare må vara en pimpad pannbiff - but I like it! Trots att ingredienserna är få och tillagningen relativt enkel så är det inte utan att det krävs endel finess för att få till bra Wallenbergare. Konsten är att få till en lättstekt och saftigt liten biff med fin ljusbrun färg. Du ska alltså steka den tillräckligt länge för att den ska bli färdig men inte så länge att den blir hård på utsidan och mjuk inuti, och det mina vänner är inte helt lätt. För att undvika att servera lyxbiffen med en konsistens likt en chilichees så försteker jag biffen på medelhög värme i en stekpanna med mycket smör tills dess att biffarna fått en fin ljusbrun färg, sedan sätter jag in dem i ugnen ca 15-20 min tills de är färdiga. Lätt...are!

Du kan tillaga Wallenbergare av så väl fläskfärs som viltfärs eller till och med av skaldjur, men en traditionell Wallenbergare ska enligt konstens alla regler göras på kalvfärs. Traditionsenligt är också tillbehören ärtor och skirat smör. En kall öl till är kanske inte traditionsenligt, men väldigt gott.

När en maträtt delar namn med ett gäng miljardärer så bär den givetvis på en historia, inte sällan har dessa rätter speciellt framställts åt en person av betydligt högre rang än en annan. Wallenbergarna såg sitt ljus på restaurang Cecil i Stockholm på 30-talet och lär ha blivit uppkallade efter Amelia Wallenberg, alternativt efter maken Marcus själv. Jojo! Fint ska fint ha.. - sa jag till Hanna innan jag gick in i köket.


Det här behöver vi (4 personer):

700 g kalvfärs (gärna från innanlår)

4 äggulor

2 dl vispgrädde

1 dl standardmjölk

1-1,5 tsk salt

3 krm svartpeppar

2 skivor formfranska (utan kanter)

Smör till stekning

Smör att skira, ca 50 g

Tillbehör:

200 g gröna ärtor

Lingon, sylt eller rårörda

Så här gör vi:

1. Sätt ugnen på 175 grader.

2. Skär bort kanterna från formfranskan, smula sönder i en matberedare/mixer.

3. Blanda färsen, brödsmulorna, äggulorna, gräddmjölken, salt och peppar i en bunke, vispa ihop med en elvisp tills allt blandats väl.

4. Lägg i en klick smör i en medelvarm stekpanna, blöt en större sked i varmt vatten och forma smeten till lämpliga biffar. Stek biffarna ca 1-2 minuter på varje sida eller tills dess att de fått en fin ljusbrun färg. Lägg biffarna i en ugnsform och ställ in i ugnen ca 15-20 minuter tills de är klara.

5. Under tiden Wallenbergarna är i ugnen så värm upp stekpannan, lägg i och smält smöret utan att bränna det.

6. Servera Wallenbergarna med potatispuré, de skirade smöret, gröna ärtor och lite lingon.. och en kall öl..

Charktallrik med reducerad balsamico och cocktailkapris

Nu har även jag drabbats av hysterin - jag har börjat med 5:2 dieten. Jag gillar inte att banta men den centrala kulan tvingar, eller i alla fall uppmanar, mig att söka alternativ kost. Jag har sneglat lite på LCHF och GI men har inte riktigt fastnat för någon av dessa då det innebär att jag inte får äta och dricka det jag vill och tycker om. Det är förvisso själva huvudidén med de flesta dieter och det är nog min brist på just den idén som givit upphov till den den centrala kulans frammarsch. MEN så dök det upp en ny grej, ni kanske har hört om den? 5:2? Det står om det i tidningarna i bland.. Det innebär i princip att man lever i mild misär 2 dagar i veckan och de andra 5 rätt hyggligt, vilket ändå får ses som en rätt bra deal.

I dag har jag en så kallad 2-dag som innebär att jag har ätit gröt och en liten bit lax under hela dagen. Det innebär vidare att jag är relativt hungrig just nu. Dock inte vrålhungrig, men ändå hungrig. Botet mot detta är givetvis att skriva om mat som jag önskar att jag hade framför mig just nu. Det visade sig vara en ganska dålig idé då mitt sug efter kost mångdubblas i skrivande stund. Men nu har jag kommit så långt i mitt inlägg att jag ändå väljer att fortsätta. 

Mitt "recept" är inte det mest avancerade ur matlagningssynpunkt då du faktiskt inte lagar något här. Däremot är en charktallrik ett fruktansvärt gott och ofta uppskattat sätt att börja eller avsluta en måltid med. En riktigt bra charktallrik tycker jag ska innehålla minst tre olika goda produkter, gärna lite blandat med skinka, korv och ost. Det finns ofta ett stort utbud i våra affärers charkdiskar men det finns också färdigförpackade "tapasbrickor" som fungerar utmärk för ändamålet. Servera gärna med några stora inlagda kapris eller kronärtskockshjärtan då det är gott med lite syrligt som bryter av sältan och det rökiga från charkprodukterna. Jag brukar även ringla över lite reducerad balsamico för att höja syrligheten ytterligare. Jag toppar också med lite pinjenötter, mest för att det knastrar och ser trevligt ut. Välj, vraka, blanda, prova och servera det du tycker om eller TROR dig tycka om så blir det med stor sannolikhet väldigt, väldigt bra.

På min tallrik:

Serranoskinka

Chorizo

Rökt fläskytterfilé

Comté (lagrad ost från Frankrike)

Reducerad balsamico

Pinjenötter

Stora cocktailkapris