Den som inte gillar dipsås kan räcker upp en hand.
En dipsås som fungerar lika bra på morotsstaven som den gör till chipsen eller till en god köttbit är guacamole. Eftersom att basen består av avocado och olika kryddor så är det inte helt otroligt väldigt, väldigt länge sedan världens första människa åt något som går att liknas vid det vi idag smäller i oss idag. De gamla Aztekerna ska enligt hyfsat osäkra källor ha stått och mosat den första guacamolen redan på 1300-talet, det ni. Idag är guacamolen mest förknippad med det mexikanska köket och fredagskvällar i sverige.
Guacamole är en snabb, smakrik, god och färgglad tillbehör till väldigt många rätter. Så här gör jag min guacamole. Hur ni gör vet ju inte jag!?
Det här behöver vi (4 personer):
3 mogna avocados
0,5-1 solovitlök (efter smak)
150 g färska körsbärstomater
1 chili
1 schalottenlök
0,5 lime
1 tsk torkad koriander / 0,5 dl färsk finhackad koriander
Salt och peppar
Så här gör vi:
1. Skölj körsbärstomaterna och lägg i dem tillsammans med schalottenlöken och chilin i en mixer och mixa stötvis tills löken är i lagom stora bitar och tomaterna är väl blandad med övrigt.
2. Dela avocadona på mitten, ta ur kärnan. Finhacka vitlöken och koriandern (om färsk). Mosa avocadon med händerna eller med en gaffel i en bunke grovt, blanda i vitlöken, koriandern och tomatmassan. Smaka av med salt och peppar, avsluta med att pressa över limesaft.
onsdag 15 januari 2014
lördag 11 januari 2014
Spaghetti all'amatriciana
Jag är nog väldigt lättpåverkad av reklam. Framför allt när jag blir exponerad av reklam för ätbara grejer. Exempelvis så börjar signalerna i hjärnan gå på högvarv varje gång jag ser en reklam för hamburgare på TV, jag inser just då att jag är i ett kraftigt behov av just den hamburgaren. När jag sakta börjar inse att det inte är realistiskt för mig att få den burgaren så länge jag ligger kvar i soffan så börjar mitt intresse återigen att svalna för att sedan försvinna helt. Suget kvarstår därför bara i några minuter vilket innebär att jag trots min lättleddhet ändå är en ganska otacksam mottagare för reklammakarna. Något som påverkar mig betydligt mer är när jag blir exponerad av indirekt och återkommande "reklam" som ofta förekommer på film. Tidigare har jag skrivit om att jag två dagar efter att ha tittat på filmen "Maffiabröder" kände ett så stort sug efter italienska köttbullar i tomtsås att jag var tvungen att laga rätten akut, detta för att dom i filmen återkommande berättade om hur fantastiskt gott det var med italienska köttbullar.
Nu var det dags igen. Efter att ha spenderat stora delar av julledigheten med att sträckkolla på serien Homeland fick jag nys om en för mig ny rätt i Spaghetti all'amatriciana. En av rollkaraktärerna berättade hur fantastiskt god den här spagettin var och jag trodde och kände att varje ord var sant, trots att jag inte visste vad det var. Efter 5-10 minuter googlande så var jag slutligen helt övertygad om att det faktiskt var just Spaghetti all'amatriciana som jag var sugen på.
Det här behöver vi (4 personer):
140 g bacon/pancetta
1 burk körsbärstomater (ca 400-500 g)
0,5 st chili
1 solo vitlök
1 msk olivolja
500 g bucatini (tjockare spagetti)
1-2 dl riven parmesanost
1 knippde persilja
Salt och peppar
Så här gör vi:
1. Börja med att koka upp saltat vatten till spagettin, koka sedan bucatinin enligt anvisningarna på paketet.
2. Skär bacon/pancettan i strimlor, finhacka vitlöken och chilin. Stek bacon/pancettan knaprigt, lägg därefter i vitlöken och chilli som får stekas med tills de mjuknar något utan att få färg. Häll därefter på olivoljan och körsbärstomtaterna som du sedan krossa en och en med en träslev för att få det mer såsigt. Låt puttra tills pastan är färdig.
3. Under tiden pastan och såsen kokar river du parmesanosten och finhackar persiljan. När pastan och såsen är klar ringlar du över parmesan och persilja och serverar direkt. Lätt.
Etiketter:
Enkelt,
Fläsk,
Huvudrätt,
Italienskt,
Snabbt
måndag 2 december 2013
Julsnapsen 2013
Läs även Egenkryddad snaps del 2
Det är inte på riktigt?! Att det redan är december igen övergår mitt förstånd. Det är inte riktigt rimligt att det var ett helt år sedan senaste julsnapsen blandades och dracks upp. Inte helt rimligt. Men vi får väl tro på att det stämmer och helt enkelt ladda flaskan igen. Men visst är det otroligt?
Fegis? Jag har höga förväntningar på årets snaps, men om du inte är sugen på att chansa på en förmodligen god snaps så kan jag rekommendera tidigare årgångar i form av Egenkryddad snaps del 1 och Egenkryddad snaps del 2.
Det här behöver vi för 1 flaska egenkryddad snaps:
- Som tidigare gäller det att i första skedet blanda alla ingredienser i en skål/flaska som går att försluta helt, häll på en skvätt brännvin och låt stå. Skaka på skålen/flaskan varje dag. 2-3 dagar innan innehållet ska svepas silar du drycken genom ett kaffefilter 1-2 gånger. Låt sedan stå och serveras i en finare flaska.
2 tsk torkad fänkål
1 st pomeransskal
3 tsk torkad kummin
2 st stjärnanis
4 tsk torkad anis
1 tsk hel kryddpeppar
2 tsk vitpeppar
3 tsk grönpeppar
2 tsk flytande honung
1 msk torkad dill
Så här gör vi:
1. Blanda alla torra ingredienser i en burk eller tom flaska, fyll upp med brännvin så att det täcker allt. Låt stå i rumstemperatur.
2. Skaka lätt på burken/flaskan varje dag, så att innehållet rörs om.
3. Ju längre essensen får stå, ju mer smak får den. 1 månad brukar mina snapsar stå, men essensen måste minst stå i 5-6 dagar för att få någon smak överhuvudtaget. Ett par-tre dagar innan snapsen ska brukas grovsilar du innehållet till en annan burk, därefter silar du innehållet 1-2 gånger genom ett kaffefilter.
4. Smaka av essesen och späd ut med så mycket brännvin som behövs för att få den styrkan på smaken som du önskar.
5. Häll upp den färdiga snapsen i en fin flaska, låt stå orörd tills du ska servera den för att få en så klar och fin färg som möjligt.
onsdag 20 november 2013
Tarte tartin
Jag äter varma äpplen med skräckblandad förtjusning. Jag tycker å ena sidan att konsistensen är väldigt, väldigt otrevlig. Allt som är ljummet och går att tugga med läpparna är över lag väldigt obehagligt. Å andra sidan så gillar jag ju smaken. Den söta och friska äppelsmaken är väldigt god och passar bra som dessert i alla lägen. Dessutom så gillar jag ju verkligen saker som låter och ser mer avancerade ut än vad de faktiskt är, och Tarte tartin måste vara typexemplet. Det är en uppochnervänd äppelkaka men kan med lite läckert upplägg och presentation lätt göra succé som något mer än vad det faktiskt är. En optimal bjudrätt.
Tyvärr så är jag ingen hejare på att baka eller fixa med degar överhuvudtaget, jag har fortfarande inte lyckats få till en sockerkaka som inte behöver sköljas ner med en halv liter mjölk. Torrt och kladdigt, är två motsägelser som beskriver mitt bakande bäst. Därför tjafsar jag inte med att försöka ge mig på att baka smördegen, det är tråkigt och bökigt och går med lätthet att köpa färdig för lite och ingenting i affären. Du är tuff om du bakar din egna smördeg, but you're on your own..
Det här behöver vi (4-6 personer):
4-5 äpplen
50 g smör
0,75 dl socker
Smördeg
Vaniljsocker
Tillhör:
Vaniljsås eller vaniljglass
Så här gör vi:
1. Börja med att skala och kärnur äpplena, skär sedan större bitar om 4-6 klyftor av varje äpple.
2. Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret på medelhög värme i en stekpanna och häll på sockret när smöret blivit gyllenbrunt, rör tills det bildats en sirapsliknande smörja.
3. Lägg i äpplena i stekpannan och tillaga i 5-7 minuter tills de fått fin färg och börjat mjukna.
4. Lägg äpplena i mindre ugnsformar, skär ut en passande bit smördeg och lägg över formen, stick in kanterna kring formen noga! Gör därefter små hål i degen med en gaffel så att äpplena kan andas.
5. Grädda äpplena i ugnen ca 30 minuter eller tills smördegen fått fin färg. Vänd sedan formarna uppochner på fat och låt svalna 10-15 minuter, pudra över lite vaniljsocker precis innan servering.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
