Julsnapsen 2013

Läs även Egenkryddad snaps del 1
Läs även Egenkryddad snaps del 2

Det är inte på riktigt?! Att det redan är december igen övergår mitt förstånd. Det är inte riktigt rimligt att det var ett helt år sedan senaste julsnapsen blandades och dracks upp. Inte helt  rimligt. Men vi får väl tro på att det stämmer och helt enkelt ladda flaskan igen. Men visst är det otroligt? 

Likt förra året så blandas årets snaps i senaste laget, så om du vill vara med är det läge att få ordning på grejorna de närmaste dagarna. Jag fortsätter min idé om att inte ha någon speciell smakplan utan blandar lite på känsla och lite beroende på vad jag hittar för kryddor i lådorna. Det här med att less is more är inget jag lyssnar till när det kommer till snaps, ju mer grejer jag hittar och kommer på desto gladare blir jag. Och faktiskt så har de senaste årens snapsar blivit riktigt, riktigt goda. Så vi kör på gammal standard.

Fegis? Jag har höga förväntningar på årets snaps, men om du inte är sugen på att chansa på en förmodligen god snaps så kan jag rekommendera tidigare årgångar i form av Egenkryddad snaps del 1 och Egenkryddad snaps del 2.


Det här behöver vi för 1 flaska egenkryddad snaps:


- Som tidigare gäller det att i första skedet blanda alla ingredienser i en skål/flaska som går att försluta helt, häll på en skvätt brännvin och låt stå. Skaka på skålen/flaskan varje dag. 2-3 dagar innan innehållet ska svepas silar du drycken genom ett kaffefilter 1-2 gånger. Låt sedan stå och serveras i en finare flaska.

700 ml okryddat brännvin (ex vodka eller brännvin special)

2 tsk torkad fänkål

1 st pomeransskal

3 tsk torkad kummin

2 st stjärnanis

4 tsk torkad anis

1 tsk hel kryddpeppar

2 tsk vitpeppar

3 tsk grönpeppar

2 tsk flytande honung

1 msk torkad dill


Så här gör vi:

1. Blanda alla torra ingredienser i en burk eller tom flaska, fyll upp med brännvin så att det täcker allt. Låt stå i rumstemperatur.

2. Skaka lätt på burken/flaskan varje dag, så att innehållet rörs om.

3. Ju längre essensen får stå, ju mer smak får den. 1 månad brukar mina snapsar stå, men essensen måste minst stå i 5-6 dagar för att få någon smak överhuvudtaget. Ett par-tre dagar innan snapsen ska brukas grovsilar du innehållet till en annan burk, därefter silar du innehållet 1-2 gånger genom ett kaffefilter.

4. Smaka av essesen och späd ut med så mycket brännvin som behövs för att få den styrkan på smaken som du önskar.

5. Häll upp den färdiga snapsen i en fin flaska, låt stå orörd tills du ska servera den för att få en så klar och fin färg som möjligt. 

Tarte tartin

Tarte tartin är minst lika roligt att säga som lätt att tillaga. Dessutom håller den nästan lika hög klass som McDonals äppelpaj.

Jag äter varma äpplen med skräckblandad förtjusning. Jag tycker å ena sidan att konsistensen är väldigt, väldigt otrevlig. Allt som är ljummet och går att tugga med läpparna är över lag väldigt obehagligt. Å andra sidan så gillar jag ju smaken. Den söta och friska äppelsmaken är väldigt god och passar bra som dessert i alla lägen. Dessutom så gillar jag ju verkligen saker som låter och ser mer avancerade ut än vad de faktiskt är, och Tarte tartin måste vara typexemplet. Det är en uppochnervänd äppelkaka men kan med lite läckert upplägg och presentation lätt göra succé som något mer än vad det faktiskt är. En optimal bjudrätt.

Tyvärr så är jag ingen hejare på att baka eller fixa med degar överhuvudtaget, jag har fortfarande inte lyckats få till en sockerkaka som inte behöver sköljas ner med en halv liter mjölk. Torrt och kladdigt, är två motsägelser som beskriver mitt bakande bäst. Därför tjafsar jag inte med att försöka ge mig på att baka smördegen, det är tråkigt och bökigt och går med lätthet att köpa färdig för lite och ingenting i affären. Du är tuff om du bakar din egna smördeg, but you're on your own..


Det här behöver vi (4-6 personer):

4-5 äpplen

50 g smör

0,75 dl socker

Smördeg

Vaniljsocker


Tillhör:

Vaniljsås eller vaniljglass


Så här gör vi:

1. Börja med att skala och kärnur äpplena, skär sedan större bitar om 4-6 klyftor av varje äpple.

2. Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret på medelhög värme i en stekpanna och häll på sockret när smöret blivit gyllenbrunt, rör tills det bildats en sirapsliknande smörja.

3. Lägg i äpplena i stekpannan och tillaga i 5-7 minuter tills de fått fin färg och börjat mjukna.

4. Lägg äpplena i mindre ugnsformar, skär ut en passande bit smördeg och lägg över formen, stick in kanterna kring formen noga! Gör därefter små hål i degen med en gaffel så att äpplena kan andas.

5. Grädda äpplena i ugnen ca 30 minuter eller tills smördegen fått fin färg. Vänd sedan formarna uppochner på fat och låt svalna 10-15 minuter, pudra över lite vaniljsocker precis innan servering.

Wallenbergare med skirat smör

Wallenbergare må vara en pimpad pannbiff - but I like it! Trots att ingredienserna är få och tillagningen relativt enkel så är det inte utan att det krävs endel finess för att få till bra Wallenbergare. Konsten är att få till en lättstekt och saftigt liten biff med fin ljusbrun färg. Du ska alltså steka den tillräckligt länge för att den ska bli färdig men inte så länge att den blir hård på utsidan och mjuk inuti, och det mina vänner är inte helt lätt. För att undvika att servera lyxbiffen med en konsistens likt en chilichees så försteker jag biffen på medelhög värme i en stekpanna med mycket smör tills dess att biffarna fått en fin ljusbrun färg, sedan sätter jag in dem i ugnen ca 15-20 min tills de är färdiga. Lätt...are!

Du kan tillaga Wallenbergare av så väl fläskfärs som viltfärs eller till och med av skaldjur, men en traditionell Wallenbergare ska enligt konstens alla regler göras på kalvfärs. Traditionsenligt är också tillbehören ärtor och skirat smör. En kall öl till är kanske inte traditionsenligt, men väldigt gott.

När en maträtt delar namn med ett gäng miljardärer så bär den givetvis på en historia, inte sällan har dessa rätter speciellt framställts åt en person av betydligt högre rang än en annan. Wallenbergarna såg sitt ljus på restaurang Cecil i Stockholm på 30-talet och lär ha blivit uppkallade efter Amelia Wallenberg, alternativt efter maken Marcus själv. Jojo! Fint ska fint ha.. - sa jag till Hanna innan jag gick in i köket.


Det här behöver vi (4 personer):

700 g kalvfärs (gärna från innanlår)

4 äggulor

2 dl vispgrädde

1 dl standardmjölk

1-1,5 tsk salt

3 krm svartpeppar

2 skivor formfranska (utan kanter)

Smör till stekning

Smör att skira, ca 50 g

Tillbehör:

200 g gröna ärtor

Lingon, sylt eller rårörda

Så här gör vi:

1. Sätt ugnen på 175 grader.

2. Skär bort kanterna från formfranskan, smula sönder i en matberedare/mixer.

3. Blanda färsen, brödsmulorna, äggulorna, gräddmjölken, salt och peppar i en bunke, vispa ihop med en elvisp tills allt blandats väl.

4. Lägg i en klick smör i en medelvarm stekpanna, blöt en större sked i varmt vatten och forma smeten till lämpliga biffar. Stek biffarna ca 1-2 minuter på varje sida eller tills dess att de fått en fin ljusbrun färg. Lägg biffarna i en ugnsform och ställ in i ugnen ca 15-20 minuter tills de är klara.

5. Under tiden Wallenbergarna är i ugnen så värm upp stekpannan, lägg i och smält smöret utan att bränna det.

6. Servera Wallenbergarna med potatispuré, de skirade smöret, gröna ärtor och lite lingon.. och en kall öl..

Charktallrik med reducerad balsamico och cocktailkapris

Nu har även jag drabbats av hysterin - jag har börjat med 5:2 dieten. Jag gillar inte att banta men den centrala kulan tvingar, eller i alla fall uppmanar, mig att söka alternativ kost. Jag har sneglat lite på LCHF och GI men har inte riktigt fastnat för någon av dessa då det innebär att jag inte får äta och dricka det jag vill och tycker om. Det är förvisso själva huvudidén med de flesta dieter och det är nog min brist på just den idén som givit upphov till den den centrala kulans frammarsch. MEN så dök det upp en ny grej, ni kanske har hört om den? 5:2? Det står om det i tidningarna i bland.. Det innebär i princip att man lever i mild misär 2 dagar i veckan och de andra 5 rätt hyggligt, vilket ändå får ses som en rätt bra deal.

I dag har jag en så kallad 2-dag som innebär att jag har ätit gröt och en liten bit lax under hela dagen. Det innebär vidare att jag är relativt hungrig just nu. Dock inte vrålhungrig, men ändå hungrig. Botet mot detta är givetvis att skriva om mat som jag önskar att jag hade framför mig just nu. Det visade sig vara en ganska dålig idé då mitt sug efter kost mångdubblas i skrivande stund. Men nu har jag kommit så långt i mitt inlägg att jag ändå väljer att fortsätta. 

Mitt "recept" är inte det mest avancerade ur matlagningssynpunkt då du faktiskt inte lagar något här. Däremot är en charktallrik ett fruktansvärt gott och ofta uppskattat sätt att börja eller avsluta en måltid med. En riktigt bra charktallrik tycker jag ska innehålla minst tre olika goda produkter, gärna lite blandat med skinka, korv och ost. Det finns ofta ett stort utbud i våra affärers charkdiskar men det finns också färdigförpackade "tapasbrickor" som fungerar utmärk för ändamålet. Servera gärna med några stora inlagda kapris eller kronärtskockshjärtan då det är gott med lite syrligt som bryter av sältan och det rökiga från charkprodukterna. Jag brukar även ringla över lite reducerad balsamico för att höja syrligheten ytterligare. Jag toppar också med lite pinjenötter, mest för att det knastrar och ser trevligt ut. Välj, vraka, blanda, prova och servera det du tycker om eller TROR dig tycka om så blir det med stor sannolikhet väldigt, väldigt bra.

På min tallrik:

Serranoskinka

Chorizo

Rökt fläskytterfilé

Comté (lagrad ost från Frankrike)

Reducerad balsamico

Pinjenötter

Stora cocktailkapris

Mustig höstgryta med kantareller och rårörda lingon

Nu när det inte längre är 29 grader varmt dygnet runt börjar min vanliga matkultur sakta men säkert att återhämta sig. När sommaren var som varmast orkade jag knappt tänka på mat utan nöjde mig lätt med ett par skivor rostbiff och potatissallad, ett par mackor eller en grillad köttbit på sin höjd. Alla tankar på grytor och längre storkok var lika långt borta som hösten själv. Men så i helgen vände det. Säsongens första gryta var ett faktum. Det är tacksamt och tur att suget efter köttputter oftast kommer tillbaka lagom tills dess att många råvaror når sin topp. Sensommaren och hösten bjuder ju på ett gastronomiskt myller av härligheter. Du kan plocka, skörda eller köpa kantareller, bär, rotfrukter och vaxbönor bland mycket annat. Det är ingredienser som passar ypperligt till höstens alla grytor, för det är just under hösten som en riktigt varm och mustig gryta smakar allra bäst.


Det här behöver vi (4-6 portioner):

ca 1 kg fläskfilé

200 g gula kantareller

3 dl vispgrädde

2 dl mjölk

0,5 dl vetemjöl

0,5-1,5 tsk grovmalen grön- och svartpeppar

2 schalottenlökar

1-2 msk konjak

2 msk koncentrerad kalvfond

2 tsk timjan (torkad)

1 tsk franska örter

Smör till stekning

Salt och peppar


Råröda lingon:

200 g lingon

ca 0,5-1 dl socker


Så här gör vi:

1. Börja med att rensa fläskfilén från fett och senor. Skär sedan filén i centimetertjocka skivor. Salta och peppra båda sidor och stek på medelhög värme i en stekpanna med en klick smör. Lägg därefter filébitarna i en större gryta och pudra över vetemjölet och rör om tills mjölet löst sig. Häll i grädden, mjölken, konjak och kalvfond - koka upp, sänk sedan värmen och låt småputtra under hela tiden (ca 30 minuter).

2. När du steker fläskfilén rensar du under tiden kantarellerna som du sedan hackar grovt. När filén är färdigstekt och urplockad lägger du i kantarellerna i den nu torra stekpannan, när vätskan från kantarellerna har kokat bort lägger du i en klick smör och steker totalt ca 5 minuter tills kantarellerna fått fin färg, smaka av med salt och peppar. Lägg 3/4 av kantarellerna i grytan och spara de andra till dekoration.

3. Finhacka schalottenlöken och bryn den i stekpannan tills de mjuknat. Lägg även löken i grytan.

4. Smaka av grytan med grön- och svartpeppar så att du får lite sting.

5. När grytan fortfarande puttrar blandar du i hop lingon med socker i ett högt glas, börja med lite mindre socker och smaka dig fram till en balans mellan syra och sötma som du tycker känns bra. Rör runt med en sked och blanda väl.

6. Servera grytan med till exempel ugnsrostade rotfrukter, toppa med de kvarvarande kantarellerna och en rejäl klick rårörda lingon.

Beer can chicken

6 kg senare - sommaren är över. Ni återkommande och något så när observanta läsare kan ha noterat att jag inte yttrat ett ord här på bloggen sedan slutet av maj. Men nu när det inte är lika skönt att sitta ute om kvällarna kan jag lika gärna sitta inne och skriva lite löst om mat och dryck, vilket faktiskt var planen från början.

En lika trevlig som oväntad utveckling är att antalet besökare fullkomligt exploderat i antal under mina nära tre knäpptysta månader. Att jag alltså får fler besökare av att inte skriva ska jag inte inte grotta ner mig i allt för mycket.. Eller ta personligt.. Nä, istället ska jag berätta vad jag haft för mig i sommar.

Jag har grillat kyckling. En hel kyckling som jag har borrat in en ölburk i för att vara mer exakt. Beer can chicken har varit lite av en sommartrend i år då det både lite här och där dykt upp recept och idéer om denna något ovanliga och smakfulla grillrätt.

Jag använder en torr kryddblandning (dry rub) för att ge kycklingen en smakrik och tydlig karaktär, ölet i sin tur gör att kycklingen blir både saftigt och god. Då det också ser lite fräckt ut att grilla en kyckling som balanserar på en ölbruk så är det en perfekt middag att bjuda på vid lite festligare tillfällen.

Kryddblandningen (dry rub) här nedan kommer både att räcka och bli över efter att du kryddat kycklingen. Däremot bör du spara den för att använda vid senare grillning då det är en riktigt god grillkryddning. Tipset ingår i receptet.


Det här behöver vi (4 personer): 

1 hel kyckling, ca 1,5 kg

Olivolja

50 cl ljus starköl i burk


Dry rub

3 msk paprikapulver

1 msk rökt paprikapulver

2 msk vitlökspulver

1 msk lökpulver

0,5 tsk cayennepeppar

2 msk salt

1 msk svartpeppar

1 tsk senapsfrön

2 msk oregano (torkad)

1 msk timjan (torkad)

2 msk koriander (torkad)

0,5 msk chiliflakes


Så här gör vi:

Indirekt grillning

1. Förbered grillen för indirekt värme, d.v.s fördela kolen på höger och vänster sida i grillen så att mittenparitet är fritt. Tänd grillen och låt gallret vara av, be en kompis hålla koll på kolen tills den är silvergrå och perfekt.

2. Öppna ölen, häll upp halva innehållet i ett glas och ställ bruken åt sidan. Drick ölet i glaset samtidigt som du oljar in och kryddar kycklingen med kryddblandningen, rikligt!

3. Klipp bort toppen på ölburken och trä kycklingen över ölburken, lossa lite på skinnet på kycklingen om det är besvärligt att trä på ölburken. Se till att kycklingen är i balans med ölburken och att den kan stå stadigt.

4. När temperaturen i grillen är ca 200 grader är det dags att börja grilla. Sätt in en termometer nära benet på kycklingen och ställ den sedan längst ner på grillen, sätt på locket och låt grillas. Om du vill ha en mer tydlig BBQ smak kan du också lägga på lite rökflis på kolen för att öka rökigheten ytterligare.

5. Vrid kycklingen lite då och då så att den får en fin och jämn grillyta. Kycklingen är klar när den är 82 grader vid benet vilket tar ca 1-1,5 timme.

6. Servera den sensationella kycklingen med ugnsrostade rotfrukter, tzatsiki och kall öl så blir alla glada.

Tribute

I helgen lagade jag för första gången någonsin en murkelsås. Murklor är för dig som inte vet en svampsort som är ohyggligt giftig. Som jag nämnt tidigare så är jag lite skeptisk till svamp då jag på plats i skogen har lite svårt att skilja på vilka svampar som är delikatesser och vilka som är direkt dödande. Murklor är både och. De ska förvällas i nytt vatten minst tre gånger för att vara på den säkra sidan, eller köpa redan förvällda i affären. Så till min sås, det blev i mitt tycke en förbaskat god sås! Så god att jag och mitt sällskap slukade i oss det mesta innan tanken om att porträttera svampsåsen slog mig. Då jag själv inte tycker om att läsa recept utan bild så tänker jag heller inte själv göra så. I stället väntar jag på nästa tillfälle och ska då komma ihåg att ta en bild på eländet, tills dess så får ni helt leva i god tro om att det var en härlig murkelsåsen. Men en hyllning till en sås som ni inte fått något recept eller bild på tyckte jag ändå att det var värt..

Örtiga oxjärpar med lök- och rödvinssky

Köttfärs är en råvara som är väldigt tacksam att tillaga då du kan göra hur många olika rätter som helst med detta. Dessutom är det förhållandevis billigt och går med fördel att frysa in. Personligen tycker jag mest om att göra köttbullar av köttfärs, men det är lite pilligt och tar tid att rulla bullar av 500 g köttfärs. Men om man är sugen på smaken av hemmagjorda köttbullar så går det faktiskt lika bra att göra pannbiffar, oxjärpar eller till och med köttfärslimpa som mer eller mindre är exakt samma sak men i olika storlekar. Oxjärparna som jag har gjort nu är ett mellanting av storleken på pannbiffar och köttfärslimpa som väger ca 150-180 g styck. Detta är en typisk vardagsrätt, men med lite finess och finare uppläggning så kanske det till och med går att bjuda på vid ett lite festligare tillfälle, men helst inte.

Det här behöver vi (4 personer):

600 g nötfärs

1 äggula

0,5 msk franska örter

1 tsk timjan

1 tsk fransk senap

0,5 tsk kryddpeppar

Smör till stekning

1-1,5 tsk salt

Lök- och rödvinssky:

1 gul lök

3 dl rödvin

1 dl vatten

1 msk socker

1 tsk timjan

1 tsk franska örter

2 msk koncentrerad kalvfond

Ev salt och peppar

Så här gör vi:

1. Sätt ugnen på 175 grader. Blanda köttfärs, äggula, kryddor och senap i en bunke och blanda väl, forma sedan 4 större bollar som du plattar ut något, likt en mindre amerikans fotboll. Hetta upp en stekpanna och bryn järparna runt om tills de fått fin färg. Lägg järparna i en ugnssäkerform och ställ in i ugnen ca 30 minuter eller tills järparna är klara.

2. Skala och strimla den gula löken, hetta upp en kastrull och lägg i en klick smör och vänd runt löken tills den börjat mjukna. Tillsätt sedan vin, vatten och kryddor och smaka av med koncentrerad kalvfond och socker, låt sedan småputtra tills oxjärparna är klara. Smaka även av med salt och peppar innan servering.

3. Servera de örtiga järparna med potatismos eller något annat som du bedömer vore gott till!

 

Tagliatelle med stuvad spenat och Karljohansvamp

Jag var äldre än vad jag egentligen vill medge innan jag slutade med att peta bort svamp ur grytor och såser. Jag hade egentligen ingenting emot smaken men konsistensen var obeskrivbar vilket var nog för att jag inte skulle tyckte om det. Min skepsis till svamp finns kvar än idag men jag har kommit så långt i utvecklingen att jag lärt mig att uppskatta, eller i alla fall äta och tillaga, en del svampsorter. Karljohansvamp är ett typexempel på svamp som uppskattas av många men som jag fått upp ögonen för väldigt nyligen. Då jag tidigare inte gillat svamp har jag heller inte haft något intresse av att lära mig mer om ämnet. Så på grund av bristande svampkunskap har jag endast vågat mig på att plocka kantareller när jag varit ute i skogen på svampjakt. Vild Karljohansvamp har jag därför aldrig vågat mig på att plocka, även om den också är ganska typisk i sitt utseende så ser jag det inte som otroligt om jag istället skulle lyckas plocka med mig skogens giftigaste look-a-like. Därför avstår jag gärna från det och köper hellre den torkade varianten på affären som jag bedömer vara betydligt säkrare.


Det här behöver vi (4 personer):

Tagliatelle för 4 personer (se mängd på paketet)

100 g torkad Karljohansvamp

2 vitlöksklyftor


Stuvad spenat

500 g färsk/fryst bladspenat

1 msk torrt vitt vin (kan uteslutas)

1 schalottenlök

1,5 dl vispgrädde

2 msk vetemjöl

2 msk smör

Salt och peppar


Tillbehör

Parmesanost

Så här gör vi:

1. Lägg den torkad svampen i blöt i 5 minuter eller enligt anvisningar på paketet.

2. Koka spenaten i vatten 1-2 minuter, skölj sedan med kallt vatten och låt rinna av. Grovhacka  svampen och finhacka vitlöken och fräs tillsammans med en klick smör i en stekpanna tills den fått fin färg och blivit krispig, smaka av med salt och peppar. Ställ sedan svampen åt sidan. 

3. Koka pastan enligt anvisningar på paketet.

4. Mixa spenaten och schalottenlöken i en matberedare, hetta upp en stekpanna och lägg i smöret och fräs sedan spenaten och löken 1-2 minuter på medelhög värme, rör om ofta.

5. Pudra över vetemjölet, rör om och häll sedan på grädden och eventuellt vin. Låt koka under omrörning ca 5 minuter. Häll på mer grädde eller mjölk om spenaten blir för tjock. Smaka av med salt och peppar.

6. När pastan är klar och vatten är avhällt blanda ner svampen och rör om. Servera sedan pastan med den gräddstuvade spenaten och toppa med en rejäl laddning parmesantost.

Smørrebrød

Utan att egentligen veta något om det så ratar jag gärna dansk kokkonst. Finns det ens en dansk kokkonst?! Visst, deras korvar är röda och de smakar gott men de är fortfarande mer kända för att vara röda än goda vilket måste ses som ett bottenbetyg för matkulturen men ett toppbetyg för myten om dansk mat. Däremot har danskarna två riktigt bra saker: öl och smørrebrød. Dessa två ting går med fördel att avnjuta i kombination med varandra. Nu är ju inte Smørrebrød en rätt i sig då den går att kombinera och variera i oändligheten, men det är just det som är så trevligt med rätten. Den existerar först när du gjort den, vilket är häftigt. Du ska heller inte förväxla Smørrebrød med en vanlig macka med pålägg, det är mer än så. Smørrebrød är som dansk tapas serverat på rågbröd med en mindre måltid som "pålägg".

Hur du anrättar dina smörrebröd avgör bara du, men ett tips är att besöka en chark och där plocka ut lite olika godsaker. Gör gärna 3-4 olika Smørrebrød och servera som förrätt, lunch eller snacks på kvällen.  Servera på en fin bricka tillsammans med en Aalborg akvavit och en kall Tuborg så har du besparat dig en resa till Danmark. Velbekomme for helvede!

Det här behöver vi (4 personer:)

Bas:

4 skivor danskt rågbröd

Smör

Salladsblad

Förslag 1 - Grönpepparpaté med baconströssel:

Bas

4 skivor grönpepparpaté

1 skiva rimmat fläsk eller bacon

Persilja

Så här gör vi:

1. Smöra bröden, lägg på några salladsblad.

2. Finhacka fläsk/bacon och stek knaprigt på hög värme i en stekpanna. Skär några rejäla skivor grönpepparpaté (eller annan paté/pastej), ringla över fläsk-/baconbitarna och toppa med finhackad persilja.

Förslag 2 - Rostbiff med remouladsås och stektlök:

Bas

4 skivor rostbiff

300 g pickles

4 msk crème fraîche

1 msk majonnäs

1 tsk fransk senap

2 krm curry

1 gul lök

1 krm socker

Smör att steka i

Salt och peppar

Persilja

Så här gör vi:

1. Smöra bröden, lägg på några salladsblad.

2. Mixa pickles, blanda med crème fraîche, majonnäs och curry. Smaka av med salt, peppar och eventuellt mer curry.

3. Strimla löken, värm en stekpanna och bryn löken i smör tills den mjuknat och börjat få fin färg, strö över sockret och blanda väl. Smaka av med salt och peppar.

4. Lägg på en rejäl klick remouladsås och en bit rostbiff vid sidan om, toppa med den stekta löken och lite finhackad persilja.

Förslag 3 - Varmrökt lax med rödbetor och pepparrot:

Bas

200 g varmrökt lax

12 skivor inlagda eller hemkokta rödbetor

Färsk pepparrot, efter tycke och smak 

Så här gör vi:

1. Smöra bröden, lägg på några salladsblad.

2. Börja med att lägga ut rödbetorna, fördela sedan den varmrökta laxen och avsluta med att riva över lite färsk pepparrot, så mycket/lite du vill.

Månadens dryck i maj

Ny månad, ny dryck! Nu börjar vi snart tro på att det blir sommar i år också, därför  laddar vi upp med en passande dryck. Läs mer under Månadens dryck.

Krämig potatisgratäng

Som jag nämnt tidigare här i bloggen så gillar jag potatis väldigt mycket. Potatis är fantastiskt gott i de flesta konstellationer och varianter. Under sommarhalvåret då färskpotatisen börjar dyka upp så är den ohotad 1:a på min önskelista, men även rårakor, potatismos, råstekt- och klyftpotatis går ner med glädje. En  variant av alla varianter är potatisgratängen som med sin krämighet blivit lite av en favorit hos många, mig själv inräknad. Det är lätt att göra, går hyfsat snabbt och smakar gott vilket är tre goda skäl av tillaga just potatisgratäng. Men det är inte bara att göra, det krävs lite finess för att få till en riktigt god gratäng. Själv så kokar jag rubb och stubb i 50/50 vispgrädde och standardmjölk tillsammans med gul- och vitlök kryddar med lite timjan för att sedan ringla över en riktigt god och lagrad ost som får smälta i hög temperatur i ugnen 10-15 minuter. På så vis går du en krämig och fantastiskt god potatisgratäng, klar på 40-45 minuter.

Det här behöver vi (4-6 personer):

1 kg potatis

3 dl vispgrädde

3 dl standardmjölk

0,5 st gul lök

1 solovitlök

1 tsk torkad timjan/franska örter

1 klick smör

1-1,5 dl lagrad ost (ex prästost)

ca 1-1,5 tsk salt

ca 2-3 krm svartpeppar

Så här gör vi:

1. Sätt ugnen på 225 grader. Skala potatisen och skär den centimetertjocka skivor. Skala och hacka den gula löken och finhacka vitlöken. Hetta upp en kastrull och lägg i en klick smör, vänd runt löken tills den mjuknat tillsätt sedan potatisen och vänd runt några gånger.

2. När potatisen hettats upp något tillsätter du grädden och mjölken, rör om och sänk värmen, smaka av med salt och peppar, krydda med timjan/franska örter. Rör om då och då så att det inte bränns i botten! 

3. Låt gratängen småputtra i ca 8-10 minuter tills potatisen NÄSTAN är klar, häll sedan över gratängen i en ugnsform eller portionsformar, ringla över lite ost, ställ in i ugnen ca 10-15 minuter tills osten här smält och blivit lite krispig. Servera till en god köttbit eller likvärdigt gott.

Gräddstuvad röding med mosad potatis på tunnbröd

Innan jag började med den här bloggen så lagade jag bara mat, åt upp den och funderade på vad jag skulle laga härnäst. Nu när jag bloggar om mat som jag själv har lagat så dokumenterar jag allt som jag gör, på så sätt kan jag gå tillbaka för att bli påmind om vad jag tycker om olika rätter. Det är intressant. Genom detta så kan jag konstatera två saker: 1.) jag gillar fisk mer än vad jag trodde innan och 2.) jag är mitt eget största fan som läser och kommer till insikt av min egen blogg.

För att fokusera på det först nämnda - fisk. Jag väljer sällan fisk när jag äter på restaurang, möjligtvis om jag är på en renodlad fiskrestaurang så kan jag tänka mig att välja fisk, men knappt då. Här hemma däremot så äter vi faktiskt en hel del fisk, utan att jag tänkt på det. Men det finns fisk och det finns fisk. Lax och kolja i all ära, men smaken av röding klår allt vad fisksmak heter. Det är på riktigt gott. Problemet för min del med röding är att benen bildar ett rutnät kring fisken som närmast gör det omöjligt att förtära utan att ständigt plocka benbitar ur munnen, vilket jag har stora problem med. Det kan ta mig 1 timme att äta en portion röding då jag är livrädd för att svälja benen. Lösningen på det är att köpa filébitar av röding, det är dyrare och mindre smakrikt men ändå gott och enklare att äta. Det går inte att jämföra den odlade rödingen med den vilda, men till skillnad från de jämtländska åarna så kryllar det inte av vild röding kring de centrala delarna av Kalmar. Men som tur är så finns Citygross.

Det här behöver vi (4 portioner):

600 gram rödingfilé

2 dl vispgrädde

1 dl standardmjölk

0,5 knippe färsk dill

600 g potatis

Smör till stekning

Salt o peppar

Tillbehör:

Tunnbröd (viktigt!)

Så här gör vi:

1. Skala och koka potatisen.

2. Salta och peppra rödingfiléerna på båda sidor. Stek rödingen i smör på medelhög värme i en stekpanna, börja med skinnsidan, 1-2 minuter på varje sida tills fisken har fått fin färg.

3. Tillsätt grädden och mjölken, koka upp och sänk sedan temperaturen så att den gräddstuvade rödingen får puttra klart tills potatisen är färdig.

4. Finhacka dillen och strööver rödingen precis innan servering. Rödingen bör ätas med mosad potatis och gräddsky på en bit tunnbröd tillsammans med en kall öl för bästa resultat. 

Seriestart för "Den stora ölresan"

Bild från SVT.se

Ikväll kl 21.00 är det seriestart för Den stora ölresan på SVT1, ett program som jag tror kan bli riktigt bra. Programledaren Jonas "Steken" Magnusson besöker i programmet, som sänds i tre delar, de största ölnationerna i Europa där han kommer undersöka vad som ligger bakom dagens ölkonsumtion. Som namnet antyder så kommer det förmodligen att smakas en hel del öl, både från kommersiella jättebryggerier men även från minimala mikrobryggerier. Jag hoppas att programmet kommer att lägga fokus på just öl och dess kultur snarare än massa politiskt trams med samhällsnytt a'la SVT-dokumentär, men det återstår att se. SVT1 kl 21.00 ikväll och tre tisdagar framöver, vi testar!

Korvgryta med gult ris

För några veckor sedan beställde jag in en dagens lunch på ett lunchhak och blev då serverad en gryta med gult ris till. Det tyckte jag var fiffigt. Så varför inte stjäla en fiffig idé tänkte jag och anrättade själv  världens mest färgglada korvrätt dagen därpå.

Det är givetvis smaken och känslan av att bli mätt som är prio #1 när jag lagar vardagsmat, men ibland är det kul när det händer något extraordinärt på tallriken, även om det är mitt i veckan. Ett gult ris smakar mer eller mindre exakt som det okryddade vita riset, men det är gult och det är extraordinärt. Korvgrytan är i sin enkelhet väldigt god och väldigt röd. Resultatet blir en god och färgsprudlande vardagsrätt som med fördel går att göra i ett större parti som räcker till både en och två lunchlådor. Fiffigt.

Det här behöver vi (4 portioner):

500 g god korv/ar (ex. chorizo, kabanoss, lammkorv, bratwurst eller liknande)

500 g krossade tomater

1 gul lök

1 tsk franska örter

2 tsk torkad oregano

1 krm chilipulver

3 vitlöksklyftor

0,5 tsk sambal oelek (kan slopas om du inte vill ha så stark gryta)

1 msk olivolja (till stekning)

Ev vatten

Salt och peppar

Gult ris

4 dl ris

8 dl vatten

3 tsk gurkmeja

0,5 tsk salt

Så här gör vi:

1. Börja med att skala och finhacka löken. Skär korven i bitar, hetta upp en stekpanna med olivolja i, stek korven tills den fått fin färg, lägg i den hackade gula löken och pressa över vitlöken, låt steka med tills löken mjuknat. Tillsätt de krossade tomaterna och övriga kryddor, rör om och tillsätt eventuellt lite vatten om grytan blir för "stabbig". Låt småputtra på medelhög värme tills dess att riset är färdigt.

2. Koka riset enligt anvisningar på paketet, i vattnet tillsätter du gurkmejan och rör om.

3. Toppa den färgglada vardagsrätten med grovhackad persilja så är trafiksignalen klar för servering!

O'Learys - tips på god nyhet!

För dig som lyckats med kosten att inte springa på någon av de mer än 80 restaturangerna runt om i Sverige så kan jag berätta att O'Learys är en franchisekedja som driver pubar/restauranger med amerikanskt sporttema där du bland annat kan beställa mat och dryck till hyfsade priser. Jag måste säga att maten där generellt är bra, deras hamburgare är faktiskt bland de bättre i mitt tycke. Och till hyfsade priser, som sagt. Inte svindyrt men heller inte jättebilligt, hyfsat helt enkelt. Däremot har de anammat något nu som jag tycker är väldigt trevligt. PULLED PORK! I alla fall på O'Learys här i Kalmar kan du nu beställa BBQ pulled pork quesadilla och Marvin hagler's pulled pork burger, än så länge har jag bara testat den förstnämnda, men det var gott nog. Jag har tidigare skrivit om hemmagjord pulled pork men om du inte är sugen på att vänta 10 timmar på att det ska bli klart så är det här ett bra och gott alternativ.

Biffstek med glaserad lök och skysås

Biffstek med lök - en husman värd sitt namn. Egentligen hade jag inte behövt skriva mer, men det är ju lite tanken med en blogg att man gör det..

Den här svenska klassikern är i sin enkelhet en fantastiskt god rätt. Men det viktigaste med en biffstek är inte biffen, det är löken! För en biffstek utan lök är som... Något utan något som man vill ha, ja ni förstår. Vad gäller biffen så sätter många likhetstecken mellan biff och ryggbiff vilket är rimligt. Däremot finns det flera köttdetaljer som kallas biff, som inte nödvändigtvis är ryggbiff då det också kan vara utskuren biff av exempelvis fransyska eller rostbiff. Vilken typ av biff du använder är upp till dig själv, men jag använder mig av ryggbiff.

Vilken typ av lök man använder till rätten varierar också, några väljer rödlök andra väljer gul lök och jag väljer pärllök. Varför? Jag kan inte påstå att jag känner någon skillnad i smak mellan pärllök och gul lök, men jag gillar små hela lökar då jag tycker det är trevligare att både äta och se på. Därav pärllök.

Biffen kan du tillaga enligt konstens alla regler genom att steka bit för bit eller som jag helsteka i ugn. Fördelen med att steka i ugn är att du i lugn och ro under tiden kan göra i ordning löken, skysåsen och potatisen för att sedan servera allt med en osannolik tajming.

Gott att dricka till är en iskall ljus lager eller ett glas mjölk.

Det här behöver vi (4 personer):

800 g biff i bit

2 tsk paprikapulver

0,5-1 msk fem peppar (svar-, vit-, grön-, krydd- och rosépeppar)

15 g smör till stekning

150 g pärllök (ca 1/2 nätpåse)

2-3 msk koncentrerad kalvfond

1 tsk strösocker

1 tsk torkad timjan

1-2 dl vatten

Salt och peppar

Tillbehör:

Potatis

Morötter

Så här gör vi:

1. Börja med biffen som vi i det här receptet helsteker i ugn, se tidigare inlägg om helstek ryggbiff här. Glöm inte att skala och koka potatisen om du ska ha detta till, försök att tajma koktiden med köttets stektid.

2. Efter att ha brynt och satt in köttet i ugnen spara stekpannan som den är. Börjar att skala löken, dela dem på mitten och lägg i en bunke. Hetta sedan upp pannan igen, lägg i löken och stek tills de fått fin gyllenbrun färg. Ringla över sockret och lite salt, vänd om i den heta pannan och låt steka lite till. När löken är klar, häll på vattnet och kalvfonden. Smaka av med timjan, salt och ev mer fond tills du har en mustig och härlig smak.

3. När köttet är klart, skär det i relativt tjocka skivor servera tillsammans med potatis, skysås och massor av lök.

Månadens dryck i april

Ny månad, ny dryck! I väntant på att våren ska komma så ges här ett tips på en mer läskande dryck! Läs mer under Månadens dryck.

Gino al freddo

"App, app, app! Gino är ju en gratinerad efterrätt med frukt och bär täckt med smält vit choklad?! DET HÄR ÄR INGEN GINO!!!!" 

Så tänker nog du som är matmästare av något slag eller allvetare av alla slag - med all rätt. Egentligen skulle jag kalla det här för en fruktsallad med vit chokladsås. Men hur kul är det? Då är det bättre att hitta på ett bättre namn, typ Gino al freddo. Detta trots att rätten Gino faktiskt inte alls härstammar från Italien, som man ju lätt kan tro. Istället ska det ha varit restaurangen PA&Co i Stockholm som för första gången serverade rätten. Hur dom sedan indirekt skänkte rätten till Italien genom att kalla den Gino är väl en annan historia. Men någon borde ju ha fått sparken..

En tvättäkta Gino görs av frukt och bär (i original med kiwi, banan och jordgubb) som täcks av riven vit choklad och sedan gratineras i ugnen och serveras varm. Men varm frukt? Nja.. Nä.. Inte min favorit. Fruktsallad däremot, det är grejer det! Det passar såväl Olle 3 år som Olle 93 år och alla däremellan, det är helt enkelt aldrig fel. En fruktsallad kan dessutom bestå av hur många eller hur få frukt- och bärsorter som helst, det är egentligen bara att välja och vraka bland dina egna favoriter då det mesta går att kombinera. För att sticka ut lite och göra det piffiga namnet Gino al fredo någotsånär berättigat så sveper jag över några ränder smält vit choklad när jag serverar en KALL fruktsallad - en Gino al fredo.

Föresten.. När du ändå är igång med allt skalande och skivande med frukt och bär så kan du lika gärna göra en rejäl laddning så att du har lite kvar till nästa dag. Viss frukt likt bananer blir lite bruntråkiga i färgen men smaken består och fungerar toppen som ett komplement till frukosten eller mellanmålet dagen efter. Tänk stor.

Det här behöver vi (4-8 personer):

- Frukterna och bären som finns med i nedanstående recept är de som finns med i fruktsalladen på bilden. Det går givetvis lika bra att byta ut och lägga till frukter och bär som du själv vill ha det!

1 honungsmelon

4 kiwis

2 apelsiner

3 bananer

50-100 g blåbär (färsk eller frusen)

100 g vitchoklad

Så här gör vi:

1. Skala och gröp ur melonen som du sedan skär i centimetertjocka bitar och lägger i en större bunke. Skala kiwifrukterna och bananerna och gör även lika tjocka bitar av dem, ner i bunken sedan. Skala apelsinerna, se till att inget av det vita och beska kommer med. Om du är på humör kan du även filéa apelsinen vilket du gör om du med kniven följer "trådarna" i apelsinen. Men ärligt talat så är det förmodligen ingen som kommer att tacka dig för det, så gör hellre centimetertjocka bitar av apelsinen också och lägg i bunken tillsammans med de andra frukterna.

2. Koka upp vatten i en större kastrull, grovhacka den vita chokladen och lägg ner i en mindre kastrull. Smält sedan chokladen över vattenbadet tills du har en jämn fin sås, rör ofta!

3. Ringa över blåbären i bunken med frukten, rör om försiktigt och lägg sedan upp på ett fat, ringla över lite vitchokladsås och servera.

Vinkokt kalvstek med gräddstuvad klyftpotatis

Så var julens egna rip-off Påsken här igen. Likt julen så bjuder ofta påsken på must, ägg, godis och mycket mat. Allt är faktiskt ganska exakt detsamma förutom att allt nu serveras med en gula etikett med några harar på istället för röd etikett med tomtar på. Men men, lika mycket som jag gillar julbord gillar jag ju då påskbord, så det är en bra grej. Även fast det är plankat rakt av.

Lamm är en rätt som blivit någon form av tradition kring påsk, däremot så är det inget som jag har anammat. I stället tänkte jag här ge er ett recept med kalvkött. Kalvkött har en väldigt mild smak, faktiskt mindre smakrik än exempelvis vanligt nötkött. Däremot är kalvkött väldigt, väldigt mört. Klyschan om att köttet smälter på tungan kan med lätthet bli verklighet med en bit bra kalvkött. Då kalven inte helt otippat består av samma delar som ett äldre nötkreatur så är utbudet av delar lika stort, däremot så är utbudet av kalvkött något begränsat i vissa mataffärer, men leta på.


Det här behöver vi (4 personer):

800 g kalvstek av ytterlår

4 pärllökar

2 morötter

1 lagerblad

500 ml mustigt rött vin

2 tsk torkad timjan

2 tsk franska örter

1 msk smör

Vatten

Grovmald svartpeppar

Salt


Gräddstuvad klyftpotatis

10 medelstora potatisar

4 pärllökar

0,5 msk olivolja

1 dl vispgrädde

Salt och peppar


Sås

5 dl av skyn från steken

2 dl vispgrädde

2-3 msk koncentrerad kalvfond

1 tsk svartvinbärsgelé

Grovmald svart-/grönpeppar

Ev. maizena


Så här gör vi:

1. Börja med att putsa köttet från eventuella större fettbitar och hinnor, salta och peppra köttet rikligt och bind sedan upp det med ett snöre så att det blir fast och fint. Lägg i en klick smör i en stekpanna och bryn köttet runt om tills de fått en fin färg. Lägg sedan köttet i en gryta, häll på vinet och kompletera med vatten tills dess att 2/3 av köttet är täckt med vätska. Tillsätt övriga kryddor och låt koka upp.

2. Skala löken och morötterna, dela eventuellt morötterna om de är för stora. Hetta åter igen upp stekpannan och bryn löken och morötterna tills de fått fin  färg, lägg ner i grytan med köttet. Låt köttet koka ca 2,5-3 timmar eller tills dess att köttet börjar släppa.

3. Skala och klyv potatisen i 4 delar, varm ugnen till 200 grader. Skala även löken. Olja in en ungsform, lägg ner potatisen och löken, salta och peppra och blanda om. Ställ in i ugnen ca 30-40 minuter, när det kvarstår ca 10-15 minuter av potatisen häller du på grädden, blandar om och låter gå klart i ugnen. Se till att tajma köttets koktid med potatisens så att allt blir klart samtidigt!

4. Ca 15 min innan servering, lyft ur köttet och tranchera, lägg sedan köttet i en djup tallrik, häll över lite sky och täck med folié. Sila under tiden skyn från alla större delar. Koka upp skyn, tillsätt grädden och smaka av med kalvfond, peppar, svartvinbärsgelé och eventuellt salt. Du kan även reda såsen med maizena om du önskar tjocka till den något.

5. Glad påsk!

Whiskysås

Fredag igen. Varför går veckorna så mycket snabbare på våren än vad de gör på hösten? Det har knappast med vädret att göra då det varit snöigt, soligt, kallt, klart, snöstorm, varmt, hagel och ishalka , bara idag.. Kanske har det med ljuset att göra?! I alla fall så känns det som om veckorna bara innehåller måndagar och fredagar. Det är synd då jag alltid tycks vara i någon form av dvala eller fast forward-tid under våren, jag missar nämligen alltid försommaren i väntan på själva sommaren. Vips så är det midsommar och jag väntar fortfarande på att sommaren ska komma. Så är det och nog om det, väder och vind kan vi tala om på fritiden för nu ska vi koka sås!

Whiskysås närmare bestämt. Kött, fågel och fisk serveras ofta med sås vilket är tur då det inte sällan är såsen som är det godaste på tallriken. En banal rätt kan ibland räddas av en god sås, så det är lika bra att göra en sådan för att gardera sig. Eller det bästa är givetvis att servera en god sås till en perfekt tillagat rätt, men om..

Det finns mängder med såser och var rätt har sin sås. Men såsernas sås är enligt mig ändå GRÄDDsås. Den fungerar nästan alltid. Ska vi upp ett nivå så är det whiskysås som står på tur, det är helt enkelt en god gräddsås med whisky, kort och gott. Whiskysås äter du med fördel till allt vad nöt- och fläskkött heter, anka(!), vilt och aborre, exempelvis. Basen till en god whiskysås är inte whiskyn utan nämligen buljongen, det bästa är ofta hemmagjord buljong eller skyn från en bräserad köttbit. Saknas detta så går det givetvis att tillaga en riktigt god sås med hjälp av en buljongtärning eller några matskedar koncentrerad kalvfond också. Det är bara att säga att buljongen är hemmagjord om det är någon som frågar..


Det här behöver vi (4 personer):

3 dl vispgrädde (40%)

3-5 msk mild och fin whisky (Billig!! Men god!!)

3 dl kalvbuljong / sky / 1 kalvbuljongtärning / 1-3 msk koncentrerad kalvfond

1 tsk svartvinbärsgelé

1 msk franska örter

10 grovmalda grönpepparkorn

1 msk olivolja

1 morot

1 stor schalottenlök

1 lagerblad

Ev 1 msk maizena, om du vill ha en tjockare sås

Ev salt och peppar

Så här gör vi:

1. Skala löken och moroten som du sedan halverar. Hetta upp en kastrull, tillsätt olivoljan och bryn löken och moroten tills de fått fin färg, slå sedan på vispgrädden och buljongen, koka upp. Mortla undertiden grönpepparkornen grovt som du sedan tillsätter i såsen.

2. När gräddblandningen kokar tillsätt whiskyn, lite i taget så du kan smaka dig fram, låt koka lite till. Sänk sedan värmen så att såsen bara småputtrar lite. Tillsätt lagerblad, franska örter och svartvinbärsgelé, rör om och låt småputtra ca 20-30 minuter. Smaka sedan av och komplettera med det som du saknar och eventuellt salt och peppar. Innan servering lyfter du ur löken och moroten som gjort sitt!

3. Om du tycker att såsen är för blaskig kan du reda av med lite maizena. Ta ca 1 dl av såsen och blanda med 1 msk maizena, vispa runt och tillsätt sedan i såsen som får koka upp.

4. Servera! Ät! Skratta!

Saint Patrick’s Day

I dag är det Saint Patrick’s Day vilket innebär att framförallt Irländarna och ägarna bakom Guinness har glädjefnatt. Uppskattningsvis 13 miljoner(!) pints Guinness går ut under dessa festligheter som egentligen firas till minne av landets skyddshelgon Patrick men som numera är en jättelik ölfestival där människor klädda i grönt går runt och dricker öl och har det förmodligen väldigt trevligt. Och det kan dom väl ha, vi här i Sverige får gott lugna oss till 6 juni då vi firar vår nationaldag med STORT pompa och ståt!! .. Just ja, vi gör ju inget på vår nationaldag, så var det ja. Fel av mig.

Däremot har vi under helgen som varit, idag och förmodligen några dagar till möjlighet att tjuvåka med i firandet då det på vissa pubar ordnas firande i samma anda som Saint Patrick’s Day på Irland. Så klä dig i det grönaste plaggen du har, hitta en pub med god stämning, beställ in en Guinness och låtsas att du sitter på en pub i Dublin för en stund. Cheers mate!

Rödvinskokta päron med vit chokladmousse

Det här med mattrender som kommer och går tycker jag är lite intressant. En del retro mat som började dyka upp på 60-, 70- och 80-talet hänger ju faktiskt kvar än i dag medan andra rätter helt har glömts bort. Gratinerad kassler med ananas, Hawaiikassler som det kallades, som tydligen var något alldeles extra när det begav sig på 60-talet slängs idag ihop snabbt på en tisdag när tiden tryter. Chili con carne med namnet från fjärran land kändes nog också väldigt nytt och spännande - på 70 talet. Ostfondue och Drömskinka har tack och lov inte fått samma fäste som exempelvis ugnsgratinerad falukorv eller flygande Jacob som samtliga härstammar från 70-talet. Drömskinka kan föresten vara det mest oaptitliga jag någonsin har ätit så det är en förlust som jag välkomnar.

Päron som dessert har jag förstått var väldigt poppis på 70-talet, gärna med en bit smält after eight om man ville bjuda till ordentligt. Även om frukt i allmänhet är väldigt vanligt och gott att använda till efterrätter så är kanske det enskilda päronet något underskattat idag? Men faktum är att päron är väldigt gott! Så vi får kämpa med näbbar och klor för att se till att päronet inte går samma öde till mötes som den motbjudande Drömskinkan.

Att tänka på: Både de vinkokta päronen och chokladmoussen ska stå i kylen i minst 4 timmar. Om du förbereder och tillagar rätten dagen innan och låter det stå i kylen över natten så blir det både godare och mindre stressigt dagen efter.


Det här behöver vi (4 personer):

750 ml rött vin (Il Tre Fratelli med nr 2354 på Systembolaget är ett prisvärt och bra vin till päron)

4 fasta päron (conference är perfekta)

2,5 dl socker

3 kanelstänger

1 vaniljstång

2 lagerblad


Vit chokladmousse:

200 g vit choklad

2,5 dl vispgrädde

3/4 dl Kesella vanilj

1 gelatinblad

Ev en "gnutta" vaniljsocker


Så här gör vi:

1. Lägg gelatinbladet i blöt. Grovhacka den vita chokladen och lägg bitarna i en mindre kastrull, ställ åt sidan.

2. Koka upp vinet i en större kastrull, dela vaniljstången och använd en kniv för att dra ur vaniljen, tillsätt sedan både stången och vaniljen i vinet tillsammans med kanelen och lagerbladen. När vinet kokar tillsätter du sockret, rör om tills det smält. Låt koka 5 minuter. Skala under tiden päronen som du sedan lägger ner i kastrullen. Låt koka 13-15 minuter och känn sedan på päronen med en sticka, päronen ska vara ungefär lika mjuka som en kokt potatis. Koktiden varierar något beroende på päronets storlek, men räkna på en koktid mellan 13-18 minuter.

3. Smält den vita chokladen över det kokande vinet, likt ett vattenbad, rör om hela tiden tills alla bitar har smält. Låt chokladen svalna. Vispa grädden tills dess att du kan göra små mjuka toppar, alltså inte för hård! När chokladen har svalnat rör försiktigt ner tillsammans med den vispade grädden, blanda väl. Häll Kesellan i kastrullen tillsammans med gelatinbladet och värm över vinet/vattenbad tills gelatinet har smält, vänd sedan ner Kesellan i chokladsmeten och blanda väl igen. Smaka av och tillsätt eventuellt lite vaniljsocker om du saknar lite sötma.

4. När päronen är klara låter du de svala i kastrullen, lägg sedan på ett lock eller lägg päronen och spadet i en bunke i kylen i minst 4 timmar, men helst över natten. Även den vita chokladmoussen ställer du in i kylen lika länge som päronen.

5. Om du haft päronen i kylen under natten så bör du ställa ut dem i rumstemperatur ett par timmar innan servering då det smakar bäst om de inte är iskalla, servera med en generös klick vit chokladmousse.

Pulled pork

Pulled pork är min absoluta favoriträtt just nu. Rätten tillagas oftast som en BBQ-rätt på grillen, men det är egentligen både enklare och smidigare att tillaga den i ugnen då den ska tillagas på låg temperatur och under många timmar vilket kan vara lite besvärligt att uträtta på en grill. Köttet som jag använder är fläskkaré med ben som är en väldigt smakrik och förhållandevis billig köttdel. Hemligheten med Pulled pork är inte så hemlig då det går ut på att tillaga köttet på låg temperatur under många timmar så att du sedan kan slita köttet i stycken, bokstavligt talat! Därav namnet Pulled pork. När du tillagar en hel bit fläskkaré med ben så får du redan från början massiva smakar av kött i sig självt, men genom att tillsätta BBQ-sås och buljong så exploderar smakerna. Lägg också till ett antal tillbehör som tzatziki, guacamole, BBQ-sås, coleslaw, cornichoner majskolv och en stor bit vitt bröd så kan jag nästan lova att frosserieffekten blir maximal!

Det tar ca 6-10 timmar att tillaga rätten beroende på hur stor köttbiten är. När du köper köttet så kom ihåg att benet väger väldigt mycket och att köttet består av mycket fett som inte går att använda till rätten. Så för en middag för 4 personer kan det gott och väl gå åt en fläskkaré på 1200-1400 g!

En stor del av smaken består av BBQ-såsen som ger rätten en rökig grillkänsla. Jag använder Texas Longhorns BBQ-sås som jag köpte på en av deras restauranger, men det går givetvis att använda vilken BBQ-sås du vill. Ett tips är däremot just Texas Longhorns sås som är väldigt god, även O´Learys BBQ-sås finns till försäljning och är riktigt bra. I vanlig mataffärer finns ofta Bulls-Eye som också är en god sås. Jag kan visst ägna ett helt inlägg åt BBQ-såser märker jag nu, men det får bli en annan gång.


Det här behöver vi (4 personer):

ca 1300 g fläskkaré i bit med ben

1 dl rökig BBQ-sås

2-3 msk koncentrerad kalvfond

1 gul lök

2 solovitlökar

1 tsk paprikapulver

0,5-1 msk torkad timjan

0,5-1 msk franska örter (kryddan)

0,5 dl vatten

Salt och peppar


Tillbehör:

4 STORA bitar lantbröd

Tzatziki

Guacamole

BBQ-sås

Coleslaw

Majskolv

Cornichoner

Så här gör vi:

1. Värm ugnen till 110°. 

2. Krydda fläskkarén med salt, peppar, paprikapulver, timjan och franska örter runt om, snåla inte med saltet! Gnid sedan in kryddorna och lägg fläskkarén i en ungsform. Skala och pressa en solovitlök som du finhackar/pressar, smeta på BBQ-såsen runt om fläskkarén och lägg på vitlöken och gnid in. Häll till sist på kalvfonden, häll i vattnet och rör om. Skala och dela den gula löken i 4-6 större bitar som du lägger i ungsformen och gör samma med den sista solovitlöken. Använd en stektermometer och sätt in köttet i ugnen tills köttet är uppe i 80°, 1300 g fläskkaré tar ca 8-9 timmar att tillaga.

3. När köttet är uppe i 80° och är riktigt, riktigt mört så tar du ut den ur ugnen och lägger köttbiten på en skärbräda eller likanden. Lyft ur löken ur BBQ-skyn. Nu kommer själva slitandet. Dela köttet på mitten, använd två gafflar och gröp ur köttet, stycke för stycke. Använd sedan gafflarna för att dela köttet till strimlor, köttet är så pass mört nu att det inte krävs någon större kraftansträngning. Gör så tills hela köttbiten är strimlad, lägg strimlorna i ugnsformen med BBQ-syn allt eftersom du blir färdig. När hela kött biten är klar smakar du av och kompletterar ev med mer salt och peppar. Rör om så att köttet blir täckt av BBQ-skynd. Om köttet hunnit svalna ställ in det i ugnen på 150° tills det blir dags att servera.

4. Servera tillsammas med MASSOR av tillbehör och MASSOR av bröd, dippa ät och ha det trevlig.

Modus Hoperandi India pale Ale (nr 1539)

Jag ska inte bara gnälla.. Som en komplement till de nedan så dissade ölsorterna är det på sin plats att jag berättar om en riktigt god Pale Ale istället. För dig som inte vet vad en Pale ale, eller India Pale Ale (IPA), är för något så ska jag berätta det. Du som vet kan sluta läsa nu och kolla på bilden här till höger så länge. IPA är nämligen en överjäst öl där man använt mycket humle vilket ger en väldig beska. Alkoholhalten är vanligtvis också något högre, den godaste IPA är de som ligger runt 6.5-7% anser jag. Om alkoholhalten är över 7% kallas ölet istället för Double India Pale Ale (DIPA). IPA har ofta väldigt fruktiga och friska aromer som skiljer sig tydligt från "vanlig" ölsmak. IPA är dessutom väldigt god till maten, Systembolaget tipsar bland annat om IPA till kraftigare maträtter som nöt- och viltkött, grytor och grillat.

Ölen jag vill tipsa om heter Modus Hoperandi India pale Ale och har nr 1539 på Systembolaget där den kostar 22,90 kr för 33 cl fin öl. Modus Hoperandi har en något högre alkoholhalt med sina 6,8% och har en god, frisk och ljuvlig smak av apelsin och örter. Modus Hoperandi ingår i Systembolagets ordinarie sortiment och går att köpa när du vill. Till skillnad från den nedan nämnda Kung Inge så är det här en Pale Ale, som det ska vara.

Kung Inge (vidare..)

Det är ytterst få gånger som jag har smakat en öl som jag tyckt varit direkt vidrig, ännu färre gånger har jag smakat en öl som varit så vidrig att jag inte klarat av att dricka upp den. För att vara exakt så har det hänt två gånger. Första gången var när jag provade en tillfällig ölsort vars namn jag valde att inte lägga på minnet på en pub här i Kalmar, anledningen till att den var tillfällig var troligtvis på grund av att den smakade rökt bacon. Dessutom var den extremt trögflytande och obehaglig överlag, så den vaskades. Den andra ölsorten är lite mer allmänt känd och heter Duvel (nr 1654 på Systembolaget). En belgisk lite djävul som ser helt oskyldig ut i dess fräsiga flaska och stilrena etikett, men låt er inte luras! Belgarna har en väldigt speciell ölsmak. Vissa belgiska ölsorter är intressanta och andra helt odrickbara, men Duvel tar nog ändå priset. Men det varierar ju efter tycke och smak, Duvel har trots allt bryggts sedan 1923 så någon måste ju trots allt och köpa ölet då dom har bedrivit affärer i närmare 100 år.

Nu blev det ju ett litet sidospår det här.. Jag hade ju egentligen tänkt att prata om ölsorten Kung Inge (nr 89277 på Systembolaget) som kommer i från Kallebryggeriet i Växjö som är ett lokalt mikrobryggeri. De fick ju en väldigt negativ inledning då jag började tänka på ölsorter som jag inte tycker om, men faktum är att jag inte alls blev imponerad av smaken på Kung Inge som enligt beskrivning från bryggeriet själva ska föreställa en Pale Ale, vilket jag inte skulle ha gissat om jag inte redan visste det. Det är synd, för annars så gillar vi ju mikrobryggerier.

Helstekt ryggbiff

Ni som har läst lite här på bloggen har kanske förstått att jag är väldigt förtjust i nötkött av alla dess slag. Min favoritdel är som jag tidigare nämnt högrev som jag tycker är väldigt god och rolig att tillaga om man har lååång tid på sig. En annan favorit är ryggbiffen som är en fenomenal köttbit av lite högre kvalité. Jag väljer många gånger ryggbiff före oxfilé och entrecôte när jag ska festa till det lite extra, och det beror inte bara på prisskillnaden. Entrecôte tycker jag förresten är det mest överskattade köttdelen i alla kategorier då jag stör mig på fettbitarna mer än vad jag uppskattar smaken som dom ger.

Som namnet så väl antyder ligger ryggbiffen längst nötkreaturets ryggrad med entrecôten som granne åt huvudhållet och rostbiffen som granne mot.. andra hållet. Ryggbiffen styckas ibland med en fettkappa som man bör ta tillvara på då den skänker mänger med god smak under själva tillagningen, sedan bör den däremot avlägsnas.

Det finns mängder med sätt att tillaga en härlig bit ryggbiff på. Jag föredrar dock att köpa den hel i bit, ca 800-1500 gram, och sedan helsteka den i ugnen. Då jag föredrar ett väldigt rött kött som jag uppnår vid innertemperaturen 55-57° så är det smidigt att använda en stektermometer för att veta när det är klart. Köttets innertemperatur ger följande stekgrad:

50°  Rare
55°  Blodigt
60°  Medium
70°  Well done

Köttet på bilden är tillagat till 57°. Tillagar du köttet mer än till 65 grader så börjar givetvis saftigheten att avta, så en ryggbiff well done är faktiskt ingen rolig historia. Om du, eller den du lagar mat till, absolut vägrar att äta köttet annat än well done så försök i alla fall att hålla dig runt 65-67° för att köttet ska behålla lite värdighet, låt det hellre vila några minuter i folie när du tar ut den. Även om du skär eller köper ryggbiffen i färdiga skivor och steker den i en panna så går det ypperligt att använda sig av stektermometer, stoppa då in stickan i den tjockaste biten och utgå ifrån den.


Det här behöver vi (4 personer):

800 g ryggbiff i bit

0,5-1 msk fem peppar (svart-, vit-, grön, krydd- och rosépeppar)

Salt, runt om köttbiten

2 tsk paprikapulver

Ev. 1 msk torkad timjan och/eller rosmarin runt om köttbiten om du vill ha lite extra piff

15 g smör till stekning

Så här gör vi:

1. Sätt ugnen på 175°.

2. Salta och peppra köttbiten rikligt på alla sidor, krydda sedan med paprikapulver och eventuellt timjan och/eller rosmarin, knåda sedan in kryddorna i köttbiten.

3. Lägg i en rejäl klick smör i en het stekpanna, bryn sedan ryggbiffen åt alla håll och kanter tills den har fått en fin stekyta.

4. Sätt in en stektermometer i den tjockaste delen och ungefär i mitten på ryggbiffen, lägg den sedan i en ungsform och häll på stekskyn, ställ in i ugnen till önskad innertemperatur är uppnådd. 60° tar ca 20-30 minuter beroende på ugn och kött.

Månadens dryck i mars

Ny månad, ny dryck! Så här i melodifestivalstider så kan det väl vara på sin plats med en kall lager, eller hur?! Läs mer under Månadens dryck.

Klassiska scones med smält prästost

I bland kan jag bli så fruktansvärt sugen på scones så att jag nästan skakar, därför är det tur att man nästan alltid har ingredienser hemma för att knåda till ett gäng nybakta scones. Som idag exempelvis. Inte nog med att man ofta har samtliga ingredienser hemma, det går också väldigt snabbt att fixa. Från dess att suget börjar till dess att jag äter nygrädde scones är ca 30 minuter och då står ändå bakverket i ugnen 10-15 minuter. Givetvis blir jag inte vrålsugen på något nyttigt som en rejäl havregrötsfrukost med fruksallad så här en söndagsmorgon. Nä, basen i scones är vetemjöl och smör vilket sällan innefattas i någon bantardiet. Men det struntar vi i nu.

Det finns säkert miljoner recept av scones. Då det är så pass mycket vetemjöl i är det svårt att inte få dem mastiga, däremot kan man lätta upp degen något med lite fil som jag brukar använda. Jag brukar göra klassiska scones, med allt vad det innebär. Men om du vill och är sugen så kan du smaksätta dem med exempelvis russin, kardemumma, torkad frukt eller något annat som du tror kan vara gott. Idag hade jag lite riven prästost kvar från helgen vilket fick fungera som ett täcke av smält ost, vilket blev väldigt bra.

Scones är både mysigt och gott att äta. Servera med en kopp te eller varmchoklad och smör, ost, marmelad, lemoncurd eller liknande som pålägg, smaska och må gott! Det smakar dessutom extra gott på lördags- eller söndagsmorgnar, så varför inte testa det nästa helg? Ja, jag vet inte?!


Det här behöver vi (4 personer):

8 dl vetemjöl

125 gram smör

2 tsk bakpulver

1 msk strösocker

1 tsk salt

2 dl mjölk

1 dl filmjölk (minst 3%)

0,5-1 dl riven smakrik ost (ex prästost, västerbottensost, brännvinsost)

1 ägg


Tillbehör:

Smör

Ost

Marmelad

Lemoncurd


Så här gör vi:

1. Värm ugnen till 225 grader. Blanda vetemjöl, bakpulver, socker och salt i en bunke. Tärna smöret i mindre bitar och lägg ner i mjölblandningen och knåda sedan in smöret till en grynig massa.

2. Blanda ner mjölk och fil och blanda till en deg. Blandningen kan du göra för hand eller med hjälp av en hushållsmaskin. När degen är klar delar du den i två bitar, kavlar eller plattar för hand till två runda kakor, ca 2-3 cm tjocka. Använd en matkniv eller liknande och skär två skåror som ett kors i kakorna för att de enkelt ska kunna brytas efter gräddningen!

3. Vispa upp ägget lätt med en gaffel och pensla sconesbitarna. Jag hade inga ägg hemma idag så jag hoppade helt enkelt över den biten vilket också går bra, men de får finare färg med lite äggstanning. Fördela och strö över den rivna osten.

4. Lägg sconesbitarna på en plåt/form med bakplåtspapper och ställ in i ugnen 10-15 minuter tills sconesen börjat bli gyllenbruna. Servera direkt!